VAR är den episka träningsvärken som jag räknade med?

Efter halvvättern var jag extremt trött. Hela kroppen, från topp till tå var utpumpad och dränerad på energi. Kunde knappt uppbåda kraft att trycka ihop tandkrämstuben där på söndagskvällen. Hahaha… (Men trots denna extrema trötthet hade jag förstås svårt att sova, är alltid uppe i varv efter lopp där man verkligen tagit ut sig, eller som gått bra rent generellt. Jobbigt, men kanske naturligt?)

På måndagen var jag fortsatt mör och i princip zombifierad. Alla jobbarkompisar skrattade rått åt den kommande träningsvärken där jag slöpade mig fram genom korridorerna och höll på att somna på morgonmötena. Jag väntade, och väntade. Trodde att jag skulle drabbas av extrem benvärk, i alla fall i låren, efter den ovana ansträngningen. Men nej. Inget hände.

Klart jag var trött: i ben, nacke och rygg framförallt. Men om jag ska vara ärlig är nog huvudet är nog det som varit mest påverkat! Sömnigt har det varit…. Gissar att det är för att jag inte är van att ”tävla”/vara aktiv under så låååång tid. Ultra har ju liksom aldrig varit min grejj.

Hursomhelst. Trots att kroppen känts ganska hyfsad har jag tagit det lugnt med träningen. Igår avklarades det första bålstyrkepasset (märkte nog minsann att musklerna var rätt trötta, shit vad matt jag blev!) Idag skiner solen och wetvest utomhus lockar… Men imorrn funderar jag på om inte benen är redo för lite lätt cykel och benstyrka?:)

Bosuboll, boll och jag.

Är man förresten knäpp om man känner att man redan är lite sugen på att cykla? För en sak är säker: Jag har saknat tävlingssituationen, det märktes under söndagen. Shit vad taggad jag blev när jag märkte att det gick bra. Det kan nog hända att det blir en halvvättern någon mer gång i mitt liv, haha…

En annan aspekt på det här med Halvvättern är hur extremt hungrig jag varit efteråt. Igår efter träningen, när jag var som tröttast, fick jag lyxigt nog hemleverans av sushi från en före detta klasskompis som visat sig bo ett stenkast bort. Det kan inte bli bättre. Eller jo, det kan det: Efteråt bjöds det på hemgjord chokladsås och glass, som tillagades av ovan nämnda vän i mitt kök. Hahaha. Mer bortskämd kan man inte bli, och det behövdes verkligen…

Hann inte fram med kameran för att fota det underbara innan hela glasspaketet var tomt.

Enda problemet när man har en trevlig kväll är att man inte inser att klockan går, och vips hade alltför många sovtimmar försvunnit. Haha. Jag kan avslöja att det blev solglasögon på på väg till jobbet imorse. Och nu är jag mör. Igen.