Kan man använda en hårtork för att blåsa bort en åskmolns-front?
Svar nej.
Det är ju helt fantastiskt att jag lyckats locka med mig pissvädret från England hit… Haha. Enjoy everybody!
Hur som helst, it’s good to be home, och frisk!:) Testade att cykla väldigt lätt på gymet idag och det gick bra. Så det börjar snart bli dags att testa ryggen med lite lätt jogg igen tror jag…
So much for shop til’ you drop. I dropped before I shopped…
Sista dagen i England spenderades tyvarr inte pa stan utan i sangen. Urk. Ont i halsen, ont i huvudet, feber. What a bloody waste of time.
Att vara sjuk (speciellt lite ynkligt forkyld) ar sa sjukt trist och onodigt. The bad weather finally got me. Fast hmmm, rent medicinskt sa var det nog ett virus. Ett virus som slog till sent igarkvall och varade ungefar ett dygn. Exakt FEL dygn, major bad luck.
Och inte fick jag saga hejda till min senaste foralskelse, DW Sports Gym, heller… Jag som hade planerat in ett sista, asjobbigt pass pa den fantastiska spincykeln med tv-skarm! Och imorrn aker vi hem. (Hur kan 10 dagar ga sa fort?!) Jag grater en skvatt inombords.
Det ar ganska ”inconvenient” att vara skadad medan man ar pa semester. Alternativtraning funkar ratt smidigt medan man ar hemma, men nar man ar bortrest blir det lite krangligare… Lopning ar sa himla enkelt i jamforelse!
Men eftersom att jag:
1) Ar totalt traningsberoende
2) Har varit i Derby varje sommar sa lange jag kan minnas och kanner stallet
3) Har en oerhort tolerant (och ganska traningsinriktad) familj…
…sa har jag lyckats knapa ihop en hel del alternativtraning under vistelsen anda. Har forstas varit pa gymmet nagra kvallar med pappa men jag har ocksa tagit mig till en av Derbys’ simhallar och gjort mig till allmant spektakel (som alltid). Same procedure every year liksom. Varfor bryta en gammal fin generings-tradition?
Det ar uppenbarligen inte sa manga manniskor som wetvestar i England.
Varenda gang jag kommer till simhallen moter jag (och min fina bla simdyna) enormt manga undrande blickar. Fran borjan (forra aret) trodde livvakterna att jag inte kunde simma och hindrade mig upprort fran att trampa ut pa djupt vatten. De blev sedan makta forvanade nar jag tog av mig wetvesten och simmade nagra langder. ”Oh look, she CAN swim!”
De har vant sig vid mig nu. Varje ar kommer hon tillbaka, den konstiga tjejen med den konstiga simdynan. Nagra gulliga sma gubbar skrattar och fragar vad det ar for nagot jag haller pa med, och jag svarar lika trevligt tillbaka, men de flesta glor mest. Till och med i omkladningsrummet stirrar folk konstigt. Jag maste helt enkelt bete mig alldeles jattekonstigt.
En annan sak som hander varje ar ar att jag reflekterar over hur idiotiskt pryda engelsmannen ar. Man far inte ta av sig kladerna i tjejernas omkladningsrum utan maste smussla i ett eget litet omkladnings-bas. Och man far verkligen inte ta av sig badkladerna i duschen, (for gud forbjude att man skulle visa nagan centimeter av ett brost for nagan!…) Aven pa gymmet finns sma duschkabiner, dit folk tar in sina handdukar. (Suck, den blir som du nog anar dyngsur.) Ibland far jag bara lust att slanga av mig kladerna i omkladningsrummet i ren protest!
Men det gor jag forstas inte utan forsoker ta seden dit jag kommer och smussla som alla andra. For man vill ju inte verka galnare an nodvandigt ”The crazy flasher with the blue belt” liksom… Men jag gissar att jag pa nagat satt anda sticker ut, for stirrandet fortsatter…
Imorse var jag i simhallen tidigt, med alla pensionarer, for resten av dagen har varit intensiv. Vi har shoppat, fikat, shoppat lite mer, och firat Grandmas Birthday!
Better make the most out of every hour now, because tomorrow is our last day here! Shop until you drop;)…
England ar minsann Europas motsvarighet till USA. Saker och ting tenderar namligen att vara ganska stora:
Drinkarna.
Nar man gar ut i England koper folk uppenbarligen inte en drink, man koper i prinicp bara ”pitchers” dvs en hel karaff med nagan drink, eller varfor inte en tekanna med vodka?
Manniskorna (och kladerna…)
Man upphor aldrig att forvanas over de enorma storlekarna pa klader som faktiskt finna har. Kanske ar det otrevligt att fnissa och fotografera,,, det finns ju faktiskt (uppenbarligen) manniskor som koper de har storlekarna! Och jag kan avsloja att de ar ganska manga har i mini-Amerika…
Och Sconesen…
Istallet for Afternoon Tea blev det ”Late night tea” ikvall, och vi lyckades fa tag pa enorma hembakta scones pa marknaden idag.
Kanske ar det giant-scones som orsakar giant-people? 😉
Nej men arligt: Onyttig mat ar billigt har. Nyttig mat ar dyr. Visst galler samma sak till viss del i Sverige, men har i England ar det oerhort uppenbart. Choklad och chips kostar i prinicp ingenting, frukt ar svindyrt…
You know that it’s raining quite a lot when you find people piling up sandbags outside of the shopping centre in town.
Nyheterna i England praglas just nu av en sak: Oversvamningar. Har i Derby har vi klarat oss ratt sa bra, men igar regnade det sa mycket att tradgardar oversvammades. Och inne i stan borjade man som sagt att bygga vallar for att hindra vattnet fran att floda in i affarerna. Sjukt. Trots att solen sken idag hade det uppenbarligen regnat sa mycket att dagens tur till ”The Antiques Fair” blev rena ler-klafsnings-kalaset. Jag har aldrig sett sa mycket lera i mitt liv…
Det som forut varit en enorm fin grasaker utanfor det vackra residenset Kedleston Hall hade under marknadens forsta dag forvandlats till en gyttjig sorja. De flesta pa plats var smart nog ikladda ”Wellies” (las gummistovlar), men eftersom att jag inte ens ager ett par sadana var det mina traningsskor som fick ta smallen.
But a little mud can’t defeat us! Vi hade det riktigt trevligt bland antikviteterna:) Solen kom fram och torkade upp det mesta efter nagan timme.
Saledes blev det en lyckad ”day out” med Grandma, och vi fyndade till och med lite smasaker! Nu aterstar dock problemet med att forsoka skrapa loss den intorkade leran (flera kilo) fran mina traningsskor. Jag tror namligen inte att jag nagansin blir inslappt pa gymet med dem…
…come to England, make sure too look out for these cars:
Dar kan du namligen fa tag pa detta:
Tur att vi passade pa att ata glass igar for vadret svanger snabbt har. Heavy showers utlovas i omradet hela fredagen och det har till och med utlysts en ”Warning for Floods”. Tur ocksa att det finns en rejal galleria for inomhusshopping i Derby. Eller, det ar nog inte bara ”tur” forresten…
Menmen, nu har vi i alla fall en rejal ursakt att okynnes-shoppa vidare!
Gymkort ar inforskaffat. Jag och pappa signade up pa samma stalle som forra aret: DW-sports club.
Dear lord, de har ALLT. TRX, tusen olika konditionsmaskiner (men jag cyklar ju bara) Power Plates, balansplattor, bollar, vikter etcetc. Daremot verkar de inte ha investerat i ett fungerande Air Conditioner system. Efter en timme pa motionscykel var jag dyngsur. Och da menar jag verkligen helt sjoblot fran topp till ta. Det rann till och med langs med smalbenen (what?). Av nagon konstig anledning verkade det dock bara vara jag och pappa som var dyngsura. Hur gor folk for att inte svettas?…
En jobbig intervallstege avklarades i alla fall: 10, 8, 6, 4, 2 min, med en minuts vila. Med efterfoljande TRX och balstyrka.
Nu nagra timmar senare pa kvallen upplevde jag mitt livs mest extremt konstiga kramp: Pa insidan av laren. Help. Forst pa hoger sida, och sen nagan minut efter hangde vansterbenet pa. AAAAJJJ!! Det har jag bara haft en gang tidigare och det var pa midsommarafton efter 70 cyklade kilometer…
Jag kan avsloja att kramp pa insidan av laren ar sjukt obehagligt. Tror jag maste dricka lite mer vatten…
Forst av allt vill jag ursakta avsaknaden av tre svenska bokstaver. Hoppas det blir lasligt anda.
Nu ar vi alltsa pa plats, i alskade, sunkiga Derby. En ”sma-stad” mitt i England, med ungefar en halv miljon invanare, varav en ar min kara Grandma…
Derby ar inget hogkulturellt centrum. Det ar inget stort turistmal och ar egentligen en ganska medelmattig engelsk stad. Vagarna ar lite slitna, manniskorna likasa (hehe). Det ligger sopor lite kringspridda har och var och det skulle behovas en hel del pengar for att restaurera diverse gamla (egentligen vackra) byggnader. Men for mig ar Derby som ett andra hem. Vi har gatt omkring pa de har gatorna sa manga ganger att det knappt kanns som att man varit borta, varje gang man atervander.
Det ar naganting i atmosfaren har som far mig att trivas. Allting (fran BBCs nyhetssandningar till mataffaren Sainsburys) ar utpraglat engelskt och jag alskar det. Det ar till och med lite roligt att ga till affaren och inhandla alla engelska specialiteter som man saknat under aret…
Enda nackdelen for tillfallet ar nog regnet. Vadret ar namligen ocksa speciellt engelskt. Fuktigt, blott, kallt. Regnigt.
For att mota bort regn-depp agnar vi oss at shopping (for det finns namligen en hel del affarer i Derby!) …och tedrickande…
Possibly the world’s largest Teacup. English off course. Just imagine the amount of tea you could get into that one!
Shopping och fikande i all ara. Personligen har jag aven planer pa att inforskaffa ett temporart gymkort pa DW-sports gym. £40 for 6 veckor… Om det fortsatter regna sa har kommer jag nog att fa valuta for pengarna aven om vi bara ar har i tio dagar!
När sommaren äntligen kommit till Sthlm drar vi till England. The wonderful land of Skittles, Crunchie-bars, Cadburys Chocolate, Mr Whippy Ice-cream, Afternoon Tea, Scones and Maltesers. (Hmm, ingen idé att ens försöka skära ner på sockret nu?)
Väskan är packad enligt Ryanairs stränga regelbok, förhoppningsvis med ett par kilo över för tio dagars shopping…
Har märkt att jag samlat på mig fler och fler ’måste-grejer’ med tiden. För några år sen blev löparskorna ett obligatoriskt resesällskap. Sen fick jag löparknä, och wetwesten lades till måste-listan. Nu har jag skaffat en TRX, och tänker att den ju också borde få följa med.
Det är tufft att vara träningstokig.
Men å andra sidan lämnar jag faktiskt löparjacka och långa tights hemma. Suck. Som ryggen känns nu blir det inga löppass direkt… Desto mer tid för tedrickande och sconesätande;)
Well hurray!! 2 goda nyheter denna gråmulna junimorgon.
Efter att min lediga junimånad regnat bort har jag börjat bäva för det förestående sommarvikariatet som underläkare i Gällivare. Imorse var det dags att boka flygbiljetterna upp. Jag studerade mitt jobbschema och upptäckte att det är riktigt komprimerat. Intensivt jobb under 5 veckor och sen är det klart. Perfekt! Så jag åker dit den 22a juli och hem den 26e augusti. Insåg att det bara är typ en månad. Inte så farligt!:)
Men, den allra bästa nyheten är:
Solresa till Playitas bokad!!
Familjen fick ett ryck och bestämde sig för att boka en träningsresa till Playitas hotell på Kanarieöarna den 2a oktober. Och jag tackade förstås inte nej till att följa med!:) Runt hotellet, som ligger på Fuertoventura, finns löpslingor och cykelrundor. Hotellet har även massor av gruppträning, spinning och gym. Jag har länge suktat efter att åka dit, när jag hört om träningskompisar och bloggare som varit på läger där. And finally it’s our turn!
Nu spelar det ingen roll om jag återvänder som en myggbiten, utarbetad (och otränad?) blå-blek zombie efter vikariatet. För vi ska till solen i alla fall! Och vid det laget håller jag verkligen tummarna för att jag ska vara i åtminstone joggbart skick.
Men först väntar tio dagar i England, med avresa på måndag. Inte lika stor solgaranti där dock, höhö…