Ämnet har varit uppe tidigare här på bloggen: Hörlurar att träna i.

Oavsett vilka modeller jag köpt har de förr eller senare dukat under och avlidit drunkningsdöden under mina svettiga träningspass. Till och med de ”sportiga modellerna” har maximalt överlevt några månader…

Så nu gör jag ett försök med dessa orangea rackare.

Kanske kommer modellens muskelmassa och explosivitet på köpet?…

Anledningen till att jag valde dessa (rätt så fula) lurar är dock vad som utlovas: waterproof.

”Waterproof” står det på ett ställe, men bara ”sweat resistant” på ett annat. Vi får väl se:)…

Notera även powerful base for performance. Hahaha. Ser fram emot detta… Så nu är det upp till bevis.

Liveblogg igen. Bered er på att dränkas i Lisas svettfloder kära orangea hörlurar.

Utvärdering kommer om någon månad.
Ps: Varför måste träningslurar vara så fula?

Flexledig fredag<3

Jag, imorse. (Bild snodd från hjärtsmältaren Tuna på instagram)

Ledig fredag, och förlåt uttrycket, men jag är så jäkla värd det. 38h övertid på flexkontot så jag tog ut 8 av dem och har verkligen njutit av det…

Lyxen började faktiskt redan igårkväll när jag, slutkörd efter styrkepasset, stapplade hem till en vän och fann detta serverat på balkongen:

Vegetarisk Phad Thai, med nudlar och soyabönor. Så gott:) Tack Jenny!

Tjejkvällen var verkligen vad jag behövde. Så skönt att bara slappna av och veta att man inte behöver hetsa upp dagen efter:)

Och så idag, extra lång sovmorgon (shit, lovar att jag låg som avsvimmad i typ 10h) and theeeeeen: wetvest.

Sol på etiksdaldbadet. Mitt på dagen=Lyx

Lyx är även att kunna hänga lite i Midsommarkransen, (där jag ju faktiskt bor) medan alla mysiga fik och vintageaffärer är öppna! Jag älskar verkligen kransen, Sthlms bästa ”när-förort”.

Mysigt fik…

…med mysig vän. Som var hemma kompledig efter jourer. Mycket passande:)

Så, helgen har börjat. Har träningsvärk i magen efter igår, benen är möra och jag är nöjd. Känns som att viruset är kvar, (är nära att däcka av trötthet nu) men jag tänker helt enkelt bortse från det och se vad som händer:)…

Trött gnu har landat i soffan. (Vilket idiotiskt tilltag det var att dricka en halvlitersflaska cola zero igårkväll, omöjligt att sova!)

Men jag är nöjd efter dagens rätt hårda cykelpass. Sjukligt svettigt. Antingen kommer jag att bli väldigt sjuk efter tilltaget, eller så blir jag helt frisk. Hoppas på det sista, men jag känner att någonting i alla fall måste hända med kroppen nu, haha. Lite styrka blev det idag också, vilket jag slarvat med extremt på sistone. Imorrn tänker jag komplettera med ett helt pass med bara styrkefokus tänkte jag… Det behövs! Min bål får inte förslappas om jag nånsin vill kunna springa igen.

Det blir ingen helkroppsbild på en utslagen Lisa i soffan. En inzoomad på mitt snygga ”fall-på-cykel-i-trädgård-ärr” blir det istället. Nästan lite snyggt?… Syrran tyckte jag skulle fylla i det med tatueringsfärg. Hmm, kanske, kanske inte.

Trivs rätt bra med mina små prickar:)

Känns som att jag sakta återuppväcks från nåt sorts konstigt stressat zombietillstånd. För första gången på typ två veckor är jag i princip i fas på jobbet. Börjar sakta känna mig som mig själv igen… Ända sen jag skrev ”måndags-mör” inlägget har det varit väldigt mkt att göra samtidigt som jag känt mig halvsjuk. Not a ultimate combo. (Vad är det för skitvirus jag haft egentligen? Trött. Yr. Huvudvärk.)
Men jag hoppas att det vänt nu!

Efter en lång jobbdag blev det i alla fall en trip till Medborgarplatsen ikväll för ett kärt återseende av en grundskolevän. Karin, som pluggar till veterinär och som just börjat jobba på djursjukhus, var precis lika dödstrött som jag, haha. Vi ventilerade en hel del, och det blev förstås glass i solskenet:)

Sönder-redigerad bild av kvällssolen:)

Och sen har det även blivit ett kärt återseende av den här lilla rackarungen, som varit och hälsat på mormor i Gällivare i två veckor…

Vovven är hemma. Finally:)

Dock måste jag säga att vovven beter sig ytterst konstigt. Trött, seg, äter inte sin mat. Verkar nästan lite…. Gravid!? (Vi håller tummarna…)

Ps: ryggen var minsann lite krasig igår (körde iaf lätt cykel på gymet och det kändes bra.) Idag har jag knappt märkt nånting i ryggen alls, bara två dagar efter joggingturen!:)

Gissa vad jag har gjort!

Tadaaaa. Löparskorna på!

För första gången på över TVÅ (!!) år var jag idag i Älvsjöskogen. Och JOGGADE. Det är helt otroligt. Trotsade min förkylda och något yra skalle och gav mig iväg för att äntligen prova om ryggen håller, utomhus. (En liten lugn testjogg borde väl vara godkänd trots att man inte känner sig 100% frisk?)

Det är helt sjukt. Ett långt varv blev det, 3700m tror jag det är. Jag kan inte för mitt liv förstå att det gått så lång tid sen jag sist sprang där. Det var innan det installerades en ljusslinga… (Minns ni ”Ljusruset”, loppet som anordnades för att skaffa slingan? Hehe)

Trots att det gått så lång tid kan jag det där jäkla varvet utan och innan fortfarande. Varenda sväng, sten och knixig backe. Så många intervaller, fartlekar och distanspass som avverkats i det där spåret!

En av få platta sträckor.

Så hur gick det? Benen var extremt sega i starten, men sen började det flyta och jag blev extremt sugen på att trycka på ordentligt… Ryggen började kännas liiiite efter halva, och det kom en ilning mot slutet. Men jag fortsatte hela vägen och nu väntar utvärderings-tiden…

Utvärderings-position på balkongen hemma, hehe. Med bok och soda-streamad saft inom räckhåll.

Nu är jag alltså åter hemma efter några dagars midsommarboende hos familjen. Den här långhelgen har varit SÅ välbehövd, kände mig rejält sliten hela förra veckan. Imorgon väntar jobb igen (lätt suck), hade varit rätt så skönt att ta semester nu! Bävar lite för hur rygg och förkylning kommer att kännas imorrn. Men jag är ändå NÖJD. Första riktiga sammanhängande joggen på två år. Blir nästan lite fnissig bara av tanken…:)

Hmm. Midsommardagen har passerat ganska onoterat. Hela världen tycks ha sovit under ett grått täcke… Det har varit lite seeegt. Jag skyller dagens huvudvärk på vätskebrist efter cykelpasset igår morse, men det kan iofs finnas andra saker som bidragit 😉

Är det inte så att man drömmer sanndrömmar på midsommarafton? Eller handlar det bara om kärleks-drömmar? Mina halvt febriga drömmar var i alla fall ytterst o-romantiska.

Jag drömde att jag skulle köra någon sorts ”ultra-duathlon” där jag skulle springa typ 10mil och sen cykla ännu längre. Mitt i natten. Av någon idiotisk anledning hade jag en enorm rysk vinterpäls på mig som vägde typ 90kg, jag kunde knappt röra mig. Samtidigt nådde mina fötter på något sätt inte ner till marken när jag sprang. Trampade bara runt i luften och kom ingenstans. Folk passerade och jag blev ensam kvar i starten… Mardröm. Kanske berodde de usla drömmarna på att inte en endaste liten blomma plockades igår, varken på dagen ellet natten. Mkt klantigt:) Hoppas hursomhelst att den inte är något sorts omen, haha.

Gårdagen bjöd i alla fall på en mycket trevlig midsommarfest, med alla klassiska komponenter: Sol, jordgubbstårta, nubbe och lekar, där halvfulla människor blev extremt tävlingsinriktade som
vanligt, hahaha. Det var mycket roligt.

Norsk fylla. Kan ju avslöja att jag var den enda i mitt lag som inte hamnade i buskaget;)…

Sen blev det grillning, dans och nattbad. Sjötomt med tillhörande bastu fick till och med mig att avklara årets första bad!

Inget regn!

Långsjöns blanka vatten, några timmar innan 20 galna badare störde lugnet:) Inte så kallt som befarat.

Det enda som missades var alltså de där jäkla blommorna. Men jag tänker utgå ifrån att drömmen var någon slags konstig projektion av sega cykelben, lätt vätskebrist, tävlingsinstinkt från lekarna och viss kvarstående komatte-ångest. Hahaha…

Liveblogg från cykelsadel:

Dags att börja trampa…

Klockan är 10.15, det är typ 22 grader i skuggan. Varmt. Har laddat med allt man behöver för att överleva ett stekande pass: Tre stycken vattenflaskor, en stycken skurt-keps, en svetthandduk och musik. Får se hur länge jag pallar detta…;)

What a way to start Midsummer! (Ja hej alla grannar, jag är galen.) Sen blir det i alla fall tvättäkta midsommarfest i Älvsjö hos en vän som lånat sina föräldrars hus. Lätt nostalgi från högstadiets hemmafester…:)

GLAD MIDSOMMAR allihopa, och hoppas att ni också får chansen att både träna o fira:)

Är det inte lite typiskt att just den dagen som man verkligen behöver en luuuugn, stabil dag på jobbet så blir allt precis tvärtom. Massor att gör och folk sjuka, rätt hektiskt med andra ord. Och inte hjälpte det ju att jag inte direkt vilat ut mig i helgen…

Min hållning i stolen där vid femsnåret när jag satt och dikterade, halvsovande:)

Dikteringsmarathon ostbåge-style.

Där jag satt (eller hmm, låg) i stolen svor jag, dyrt och heligt (igen) att jag absolut, med 100% säkerhet, skulle gå och lägga mig senast kl 20.00 ikväll. Var så trött.

Men vad händer? Jag lyckas övertyga mig själv, efter lite övertalning, att träning nog är bästa alternativet. Så ett svettigt gym-pass med en jobbkompis blev det, på Friskis i Hornstull. Och efteråt var jag piggpiggpigg. (Eller kanske bara hyperaktiv? hahaha…) Känner nu att jag åter glider ner i ostbågeposition i soffan dock;)

Till middag blev det i alla fall snabbmat:

Sallad med lax, bönor, lite rädisor och nektarin. Och massa Keso:) Serveras med glutenfritt bröd. I almost feel proud, hahah.

Well, tror tyvärr inte att det ens blir nån sänggång innan 22.00 ikväll heller:)…

Två dagars summerburst har passerat och jag har nästan mer ont kroppen idag än jag hade för en vecka sedan efter halvvättern, hahaha. Syrran uttryckte igår morse när vi vaknade mörbultade: ”Att dansa till house är som att plötsligt börja hoppa grodhopp utan att värma upp innan”, och det stämmer ganska bra… Hela Stadion bestod hur som helst av en enormt stor grodhoppande fest. Det har varit roligt. Väldigt roligt.

Syrran i fredags. (Haha, hon trodde nog minsann inte att hon kom med i bilden…)

Det kom en del regn på fredagen, men vi lyckades hålla oss undan det värsta genom att tränga oss in i ett tält. Tillsammans med 500 andra. Tältet välte nästan. Resten av tiden var det uppehåll, och det fanns liksom ingen risk att frysa i de stora folkmassorna.

Håller hårt i varandre trängsetältet. ( Men när bilden togs hade vakterna i princip  slängt ut alla andra:)…)

Lördagskvällen. Önskar att jag kunde beskriva känslan och upplevelsen. 

Löpargänget (o syrran!) samlat på lördagen.

Det har alltså varit en fantastisk helg. Vi har dansat en hel del och idag har vi nog alla lite smått ont i kroppen:) Jag har förresten funderat på om det är en slump att det är löpartjejerna som samlas för att dansa loss till house en gång till (efter Swedish house mafia.) På något sätt finns det vissa likheter mellan att träna och att släppa loss totalt till musik, man upplever liksom ett lite liknande endorfinrus!

Bandet klippt…

Lite tråkigt att det är över såklart, men det blir fler konserter o spelningar för mig i sommar har jag en känsla av:) Och förresten: Ryggen lever ännu!