Äntligen verkar saker och ting fungera härmomkring igen. Vi har haft ett tillfälligt (eller inte så tillfälligt, snarare jättelångt) avbrott i internetservice i Hägersten… Så servern har legat nere.

But now le Blog is up and running igen. Vilket är mer än man kan säga om mig.
Hahaha…

Ps- Gällande träningsstatus:
Träningsvärk i hela kroppen. Det har varit lite slarv med styrketränandet på sistone uppenbarligen.

Ps2- jag vill ha en minigris.

Varför känns det alltid som att man vill ha lite mer tid?

Oftast handlar det om banala småsaker, som att man önskar att helgen aldrig skulle ta slut, eller att tiden mellan ut- och instämpling på jobbet skulle vara liiiite längre. Även tiden på jobbet är rätt knapp ibland.

Men ibland påminns man om att tiden är rätt obarmhärtig även i ett större perspektiv. Det är när något stort i livet förändras, eller när man inser att människor i ens omgivning åldras. För mig var det denna gång ett besked i torsdags, om att Grandma blivit krasslig borta i England. Hon mår bättre nu men jag avskyr att påminnas om hur tiden försvagar… Inser dock att det kan vara nyttigt med en ”reminder” ibland. Nu har vi fått en chans att uppskatta allting extra mycket. Längtar till England redan…

Har trots ovannämnda oro i slutet av arbetsveckan njutit extremt mycket av varje ledig, solig, underbar minut den här helgen…

Vaaarmt efter lördagförmiddagens cykelpass… Höll nästan på att bada!

ICAs-yogurtglass i tantolunden. Hann ej fram med kameran innan den var slut dock:)

När vi väl pratar om tidsperpektiv: Loppis. Idag hamnade jag o Johanna av ren slump i den sjukaste källaren i Gamla Stan. ”Loppmans” loppis. (Vi höll på att garva ihjäl oss av namnet.) Jag har aldrig i mitt liv sett så mycket saker på sån liten yta. Och mycket riktigt fanns därinne även en liten loppig man. Haha. Mycket trevlig dock.

Man kunde knappt ta sig fram i de överbelamrade gångarna…

Så om du nån gång har lite tid över och passerar förbi Skeppar Karls gränd i gamla stan; titta in hos Loppman. Det är han värd.

Nu sitter jag i alla fall här på balkongen i solen och önskar att jag haft liiiiite mer ledig tid att njuta av. Förstås. Men har som sagt återigen insett att man inte ska ta saker och ting för givet…

NOT.
Idag har jag haft sommarlov. Och inte tillstymmelse till varken vätskebrist eller huvudvärk.

Värme<3

Molly, aka Bobben på hugget.

Har idag hunnit med både brödbak, wetvest, solning, hundpromenad, Kungsträdgården och middag på stan. Åt den godaste burgare jag nånsin ätit. Dagens tips: Vigårda. Restaurang i Mood-gallerian. Lite genuint, träkollsgrillade vego/biff/kyckling-burgare. Med valfria tillbehör. Snabbt och sjukt gott.

Imorrn väntar Another day at the office på riktigt. Men efter den här dagen känns det som att jag haft ett halvt sommarlov så känner mig rätt ok med att jobba trots allt.
Nu: Hockey. Bara för att det är Sverige.

Recept för vätskebrist:

1) Sov i ett kokhett sovrum. Svettas hela natten.

2) Ha en as-stressig förmiddag på jobbet, så stressig att du inte hinner dricka något vatten.

3) Spendera lunchen i solen iklädd mörka stuprörsjeans…

Wunderbar. Men varmt:)

4) Drick massa kaffe.

5) Träna i ett gym med tropisk hetta och luftfuktighet. Här snackar vi noll fläktar, noll AC. Jag kunde ärligt talat vrida ur mina kläder, till och med shortsen.

6) Spendera kvällen på diverse barer med vänner. Drickande diverse olika vätskor. Inte vatten.

huvudvärk?

Jag tror jag lyckats följa receptet till punkt och pricka. Funderar på om det vore bra att dricka lite vatten när jag kommer hem.

Ps; lite imponerad av att jag lyckades komponera detta inlägg på tuben mellan Slussen o kransen. Expressblogg.

Sagan om såren lever vidare. Har insett att det troligen är kvar olja i hålen, de ser farligt svarta ut. Risk för kvarstående tatuering alltså. Snyggaste motivet nånsin.

Hurra.

Vem som helst kan ramla när man cyklar, det är inte svårt alls. Men bara en riktigt klumpig människa kan slå sig blodig och ta sönder en trädgårdsstol mha en cykel som står alldeles stilla i trädgården. I did it again.

I solskenet hemma hos päronen insåg jag plötsligt att pappa minsann äger en ställning som man hänger upp bakhjulet på, så att man kan träna stillastående. Perfekt! Cykeln monterades upp.

Voila, redo att trampas på.

Men vad gör jag?? Jag lyckas efter ca tre minuters trampande välta hela fanskapet, ramla åt sidan som en elefant som fått en överdos av tranquilliser och krossa en plaststol i fallet. Sweet. Rakt in i buskaget. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta åt min extrema klantighet… Hahaha. Tro mig, jag skrattade.

Casualty 1)

Casualty 2)

Mitt ben. Inoljad kedja borrade sig in underbenet. Sweet.

Fick skrubba hårt med tvål för att få bort oljan från hålen. Så nu har jag skador på både vänster och höger ben. Och skrapsår på armarna. Matchande. Det kanske räcker med cykelvurpor nu…:)

Ps:

Renskrubbade hål. Hoppas på att slippa ärr…

Det ska göra lite ont när man tränar. Men när ett pass resulterar i stora blåmärken över hela rumpan och höften så känns det kanske som att man varit onödigt klantig.

Efter cykelpasset i onsdags var jag smått mör lite varstans måste jag säga. Så går det när man väljer att vurpa på asfalt, hehehe. Ryggen var inte heller så glad efter 3h på cykeln, men den blev i princip botad över en natt. Orsaken? Hårdhet.

I fredags natt sov jag på golvet hemma hos föräldrarna (alla sängar var upptagna av släktingar), med bara några tunna stolsdynor och ett täcke som madrass. Den något utstickande blå höften protesterade, men ryggen tackade.

Jag har således kommit fram till att jag behöver en hård säng.

På tal om hårt: Stort grattis till Ingmarie och Johanna som i helgen båda presterat sjukt bra på två olika lopp. Ingmarie på Lidingö och Johanna på Kungsholmen:)

När man har såna vänner känner man att man inte direkt kan ligga och lata sig en hel söndag. (Min hyperaktivtet stoppar mig iofs från det också.) Frågan är bara vad det ska bli för typ av träning i em. Känner att det blivit alltför lite styrka i veckan, så det borde nog bli en session på gymet… Till att börja med blir det i alla fall en dag i solen!

Aktuellt status: Trädgårdshäng

Ohyes. En hel vinter har cykelbyxorna (alias, blöjbyxan) legat djupt nerpackad i en flyttkartong. Men idag var det dags.

Börjar nästan vänja mig vid hur fula de är.

I sann Lisa anda gav jag mig iväg sent på dagen efter att ha sovit för länge. I lika sann Lisa anda lyckades jag även göra en total-vurpa efter ca 1km. Vid västertorps trafikplats hade jag lyckats glömma att jag spänt fast fötterna riktigt hårt i fot-korgarna. När jag plötsligt skulle stanna för en bil hann jag inte få ut vänsterfoten i tid. Jag föll som en fura. Hahaha. Låg och krälade där på asfalten ett tag. Svor, skrattade, fick ur fötterna, och cyklade till sist vidare. Lätt uppskrapad och med en ömmande handled.

Själva passet var inget att hurra för direkt. Haha. Tempot var ojämnt och mestadels långsamt. Men det blev långt i alla fall. Något ofrivilligt… (Hur lyckas jag alltid tappa bort mig i Haninge??) 69km på tre timmar. Jag insåg att det kommer att ta ganska lång tid för mig att cykla 150km om en månad;)…

Så vilse ibland. Men hittade till sist Gamla Nynäsvägen och lyckades ta mig till Älvsjö.

Nu känner jag för en helkroppsmassage. Ont lite överallt, hehe, men speciellt i handleden. Och nacken! Egentligen är jag inte alls så trött rent muskelmässigt, men det känns att kroppen är ovan med aktiviteten! Måste lära mig att pressa mig mer när jag väl får chansen på landsvägarna, som det var nu blev jag mest flåsig i uppförsbackarna. Det fanns iofs några såna längs vägen, och det är då det märks att man är svag i benen…

Kom igen nu cykel-låren, jag behöver er. Grow.

Nu är det glassning på verandan och middag hos föräldrarna som gäller. Someone feed me please.

Ps: Glad första Maj för tusan!!

Efter två veckors paus på jogg-upptrappningen fick jag ryck och ställde mig på löpbandet igen. (Efter 90min cykel, smart där.) Och trots att jag fick lite problem på 16min fortsatte jag idag ökningen. 18min. 3km. Och här ser ni beviset:

I själva verket sprang jag närmare 3.2km. Avslutade nämligen passet med en sprint på hög nivå. Vi snackar framfotalöpning i sann Usain Bolt-anda. Iklädd Converse. Hahaha. Till tunnelbanan. Med en tung Kånken slängande på ena axeln. Idiotiskt tilltag, jag vet, men jag höll ju på att bli sen.

Usain Bolt iklädd mkt oergonomiska Converse. Hann precis med tuben. Right on time.

Så om jag nu är invalid imorrn så vet jag inte vad som egentligen varit orsaken. Men ärligt talat: jag kan ju inte bli försenad till ett kvällsfika när kvällsfikat faktiskt är hemma hos mig:)…

Det här med att skära ner på socker och vetemjöl har ju inte gått sådär vidare bra i helgen…

Syrran hugger in på megabrödet.

Något som dock har gått bättre är träningen. Lyckades få till ett relativt tufft långt cykelpass igår på gymet, det kändes i benen imorse kan jag meddela. Det faktum att jag faktiskt dansat halva natten kan även ha bidragit till ben-moset. Dansgolvet på Berns var packat igårkväll och var minst lika svettigt som ett Friskis-pass. Otroligt roligt.

Men tillbaka till cyklingen: Jag tror minsann att benstyrkan är betydligt bättre än när jag började cykla i somras. En svag känsla av stress börjar dock att infinna sig inför det faktum att jag ännu inte tagit mig ut på något utomhuspass. Jag fattar inte vad det är som stoppar mig… Halvvättern närmar sig och om jag ens ska orka sitta på den där sadeln och orka trampa i 150km måste jag vänja mig… Det är väldigt annorlunda att trampa på en stillastående cykel!

Nu över till dagens goda tips. Idag fick den Engelska delen av min själ verkligen orsak att spira. Var nämligen på det mysigaste lilla Afternoon-Tea stället, ”Tea and Garden” vid Vasaparken. Makalöst genuint, litet och hemtrevligt. Tea, Scones, Clotted Cream, Marmelade, Lemon Curd. Jag dog. Det lilla uns av baksmälla och trötthet som fanns kvar efter lördagens eskapader försvann direkt av blotta åsynen av Sconesen. Hahaha.

Vackra Katayun med vackra scones:)..

De säljer även både fina serviser, tekannor, te-sorter, inredningsdetaljer och trädgårdssaker.

Om du gillar Afternoon Tea så måste du bara prova detta ställe, det var så otroligt gott. (Mkt prisvärt dessutom.)

Söndag kväll. Jag förstår inte hur jag alltid lyckas vara så sjukt trött i slutet av helgen. Utvilad? Jag behöver rehab. Eller framförallt sömn…

Jag i soffan just nu.