Eftersom att det inte blev så mkt av den tilltänkta träningsvärken i magen igår tänkte jag ta igen det idag… Blev glatt medlurad av en kompis till Friskis och jag tackade förstås inte nej. Stack till och med tidigare från jobbet för att hinna.

Gym var det tänkt. Men klantskallen här hade glömt shorts. (Varför är det alltid shortsen man glömmer??? Linne är liksom lite lättare att ersätta.) Desperat tänker jag: jag köper shorts, lätt. Kutar till receptionen och upptäcker till min fasa att där bara säljs långa, illröda Friskisbyxor. Stress. Ingen träningsvärk idag heller?

En sann träningsnarkoman ger sig inte så lätt. Så jag ger mig ut, mot invigningen av nya Hornstull-Gallerian. Som en hetsig gnu plöjde jag mig genom de enorma folkmassorna i jakt på en affär med nån sorts träningskläder. Tanter, barnvagnar, fikare, rullatorer, vindrickare, fjortis-shoppare, folk överallt. Mayhem. Tillslut fick jag syn på ett HM. Praise the Lord! Lyckades få tag på nån sorts shortsvariant och kutade tillbaka, med den rufsiga frisyren som ett fladdrande kaos bakom nig, och fejan röd… Inne i omklädningsrummet testat shortsen, som visar sig vara yoga-hotpants.

Well, ganska fina, svarta shorts med grå mudd runt midjan. Worth a try.

Väl på inser jag att shortsen är ganska små. Till och med mer avslöjande än mina vanliga träningshorts, haha. Men, efter ett tag glömde hjärnan att fokusera på det, och visst gick det att svettas och skaffa sig träningsvärk även i yogashorts:)

Och de här vikterna lyfta jag självklart. Inte. Hehe. Sorry för usel shortsbild.

Nu har jag ett ett par yoga hotpants, bara att anmäla sig till bikram och gå o svettas järnet. hmm, vi får väl seSå nu har jag i alla fall tagit igen gårdagens dåliga karaktär. Man väljer sina fighter, hehe.

Istället för bålstyrkan igår

Så god helg på er allihop. Nu är det dags att vara social:)…

Ps: syrran är en värre ”lightläsk-drickare än jag. Det här hade hon kommit hem med idag:

…and in with the new!

Jag som precis funnit mig tillrätta i mitt lilla kontor fick igår packa ihop allt igen. Idag går flyttlasset!

En hel arbetsplats ska alltså flytta till andra sidan av stan. Lite mer avancerat än när mitt lilla bohag flyttades…

När det gäller träning så kan jag meddela att jag kör styrkefokus denna vecka. Igår vågade jag mig på TRXen igen. Det var först gången sen innan jg fick ont i knät. Träningsvärk i ben och rumpa idag. Sjukt vad snabbt man tappar!! Senare idag tänkte jag skaffa mig lite värk i mage/rygg. Men först: Upp-packning och installation på ny arbetsplats. Hoppas armarna inte e totalt slutkörda innan jag ska angripa bosu-bollen…

So here we are:) Mot Frihamnen!

Vetemjöl.
Typ som socker, fast kletigare om man blandar det med vatten.

Jag har insett att det finns ytterligare utrymme för förbättringar i min kosthållning. Projekt ”sockerdetox” är officiellt över. Har lyckats vänja mig av med att vräka glass och godis på vardagar och kan nu fokusera på andra problemområden: Skorporna till exempel.

Detta är nu officiellt den skorpfria veckan. Åt inte en enda skorpa igår mina vänner (=sensation för den som typ fått smeknamnet ”Skorpan” på jobbet.) Ärligt talat: att vräka i sig vetemjöl och gluten i obegränsade mängder kan ju inte vara bra för nån? Och jag har den senaste tiden praktiskt taget levt på bröd, pasta och skorpor. Dags för förändring.

Därmed inte sagt att jag inte kommer att käka bröd denna vecka (mina mackor är mig för kära) men jag sanerar kosten litegrand. Och skippar skorpor helt…

Igår bakades det glutenfritt majsknäckebröd i Casa Clark…

Så. Käkar frukt och knäckebröd i väntan på lunch. Ibland önskar jag att jag inte var så jäkla hungrig jämt. Haha. Men sånt får man stå ut med om man är träningsnarkoman…

Ps:

Crap. Går ut i personalrummet och finner detta. Säker både gluten och sockerfritt. Wellwell. One tiny bit won’t kill me:)…

Det slår mig varje helg hur otroligt skönt det är att vara helt ledig när man är ledig. Under hela livet (men ffa de senaste typ 7 åren) har man ständigt haft känslan att man egentligen borde plugga. Alltid en gnutta dåligt samvete alltså. But no more!

Igår var en fullspäckad dag. Anneli gästade min hemmapool I Hägersten för ett förmiddagspass wetvest. Mycket angenämt sällskap må jag säga. Och trevligt att vara färdigtränad relativt tidigt. (Latmasken här har nämligen annars en tendens att sega bort halva helgdagarna…) Resten av dagen kunde istället spenderas i solen på stan. Mötte bland annat upp kära Skåne-Sara för fika i Kulturhuset. Hon är nämligen uppe i Sthlm över helgen för löptränar-utbildnining och då får man lov att passa på!

I brist på bild på Anneli får min slitna, hund-tuggade wetvest posera, tillsammans med vattentäta mp3n, som fick utgöra sällskapet sista halvtimmen när Anneli blivit tvungen att gå.

Lördagen var lite av en bloggdate-dag med andra ord. Ibland undrar jag varför jag håller på och bloggar. Mer än en gång har jag allvarligt funderat på att sluta. Men när man tänker efter (Warning: nu kommer en rejäl klyscha) så har jag lärt känna så många fina och intressanta människor genom bloggandet… Kanske hade jag fått träffat dem ändå, Anneli och Sara, genom att Ingmarie (som känner dem båda) var extratränare i Huddinge ett tag. Men jag tror inte att vi hade återupptagit kontakten om det inte vore för bloggarna.

Så jag är tacksam för de fina bekantskaper jag gjort. Även tacksam för ledigheten. Och det enormt fina vädret.

Nyvaken. Trampar mot mitt mål…
Tio minuters lugnt trampande och jag var framme. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: det är skönt att ha nära till föräldrarna ibland.

Målet är nått:)…

Nu D-vitaminboostar jag inför en arbetsvecka som bland annat innebär flytt för mottagningen till Värtahamnen. Lord.

Hej mina vänner.
Ikväll tänkte jag för en gångs skull dela med mig av positiv energi. Dags att se saker ur en positiv synvinkel. (Istället för att bara klaga som jag jämt gör, hehe). Det är ju faktiskt mycket som helt enkelt är bättre.

Nummer ett: knät är bättre. Igår cyklade jag fem mil på gymet och både knä och rygg mår bra idag. Har mosat, stretchat och gjort excentriska bensparkar i maskin, och det verkar ha funkat. Har även insett att min cykelteknik varit tämligen usel. Har ”tryckt” men inte ”dragit”, vilket troligen belastat knäna jättemkt. Så igår koncentrerade jag mig på tekniken, spände fast fötterna ordentligt och fokuserade på att ”dra”. Knät kändes inte alls. Tekniken är bättre.

Hela dagen har det regnat utanför fönstret. Tämligen deprimerade. Men lagom till att jag tog steget ut från St:Görans mörka kulvert så sken plötligt solen: Vädret är bättre.

Glad över att inte vara helt invalid firade jag med en annan halv-invalid rackare… Det var dags för säsongspremiär…


7eleven har startat sommartiden. Säsongen är bättre.

Vi hann även med uteservering på medis (med värmelampor!!) Och käkade middag bestående av vitlöksbröd med vitlöksdressing och aioli. Andedräkten är sämre. Men humöret är fortfarande jäkligt bra.

Gulliga Johanna med sin glass i kaffekopp…

Nämnde jag förresten att det är fredag imorrn och det vankas heldags-konferens ute på en gård på Lidingö (alla vet vi ju att Lidingö är liiiiite bättre). Och: mitt namn har äntligen kommit upp i trapphuset: Bättring.

OCH gårdagens bröd blev betydligt bättre än förra gången…

Bättre bröd som inte behövde slevas upp ut formen.

Så. Färdigtjatat. Snacka om att ”jinxa” sig. Får se hur mycket otur jag får imorrn efter det här inlägget. Hahaha…

Spännande saker kan hända i mörkret när det är HLR-utbildning på jobbet…

Mini-Anne. Det närmaste en jobbromans jag lär uppleva på ett tag. Hahaha…

Gosh. Två timmars genomgång av basic Hjärt-Lung-Räddning känns något långtråkigt när man nyligen drillats på avancerad HLR med adrenalin och defibrillator… Well, viktiga saker tål att upprepas! HLR är förresten riktigt jobbigt, man blir trött efter typ 2min. Kan knappt tänka mig hur det skulle vara i verkligheten. Både fysiskt och mentalt…

Storhandla när man är vrålhungrig. Visst var det så man skulle göra?

Ett sjukligt sockersug drabbade mig förstås när kassorna närmade sig. Som världens barnunge som trånar efter lördagsgodis en vanlig måndag fastnade jag vid godishyllorna.

Sweetness is calling me…

Tvekade en sekund, men grabbade tag i en påse skorpor och gick vidare. Haha. Misär.

Varför är onyttig mat (dvs godis) det som är allra godast?… (Måste vara kungen av alla I-landsproblem.) Men jag måste erkänna att jag faktiskt gillar den typ av mat som faktiskt hamnade i kundvagnen…

Nyttigaste påsen. Hehe. Bröd och ost kändes inte lika roligt att fota;)

Nu efter middag är jag inte ens sugen på varken godiset eller glassen. Hade jag haft det hade jag ju ätit det. So I’m glad I don’t!

Ps: Tacka Gud för att ha bil när man storhandlar. MEN: problemet ”ta sig upp i lägenheten” kvarstår fortfarande. Envisa fröken tog allt på en gång. Otroligt bra för ett halvuselt knä… Måste nog mosa lite tror jag.

Ps2: HJÄLP! Vill plötsligt radera mitt otroligt töntiga, banala inlägg. Boston Marathon!!? Wtf??

Är det en kräfta? Eller kanske krabban Sebastian från lilla sjöjungfrun?…

Mystiskt rött vandrande föremål.

Nej det är varken kräfta eller krabba. Det är Lisa som suttit iklädd linne i solen. En aning för länge. Host. Nu mina vänner, är det vår. Och det allra säkraste vårtecknet är: (trummvirvel…..)

CYKELN ÄR UTE!!!:)

Hämtade den från garaget hos föräldrarna idag. Har inte insett hur mkt jag saknat den förrän jag cyklade iväg och kände farten. Iklädd kjol, leggings och kängor och med en sjal som ständigt ville blåsa av, trampade jag mot kvällens middag i rena adrenalinruset:)… I ett halvår har jag bara suttit på en stillastående tantcykel (ibland spinningcykel) och harvat. This my friends is so much better…

Ps:

Kvällens middag: Dumplings! Trevligt med vänner med kock-ambitioner. Hehe. Hos mig serveras oftast något enklare maträtter…;)

Oooops.

”Frukost”…

”Middag”

Bilderna talar för sig själv. Ett smärre återfall i sockerträsket den här helgen med andra ord. Fast jag kan ju meddela att frukosten även bestod av fem mackor med mjukost. Haha. Somliga dagar är man på topp.

Fortsätter lördagen i samma stil.

All dressed up. Ready to go out.

Imorrn blir det nya tag. Vad spelar det för roll om man konsumerar aspartam och socker lite då och då. Huvudsaken är att det inte sker pga missbruk. Hahaha. Det känns som att jag genom ”detoxen” kommit ut det värsta sockerberoendet och det är jag sjukt nöjd med:) Och jag är för fasen inte så onyttig som jag framställer mig. Jag lovar.

Min strategi när jag får ont nånstans (idrotts-skada) är: Tryck så hårt du kan i mjukdelarna omkring skadan, så löser det sig nog… Har tidigare funkat ok på mina fötter och knän. Löparknät botades genom att mosa utsida lår. Plantar-fasciten blev bättre av att pressa sönder alla fotens senor. Enda skadan det inte fungerat på är ju ryggen…

Nu har jag ont i knät (tror jag cyklat för mkt). Så jag mosar.

Svordomarna ekade på gymet kan jag meddela. Sekunden efter bilden togs kräktes jag typ av smärta.

Det onda sitter på medialsidan, och i själva knäskålen. Tror att knäsmärtorna hör ihop med ryggen dock. Det sitter på samma sida som diskbråcket, alltså i benet som tappar känseln när ryggen blir värre. Och jag sprang ju faktiskt hela 16min igår… Men jag tänker minsann göra allt för att pre-haba, så att jag inte drar på mig nåt jäkla skit i knät också!… (Känns rätt så PFSS-aktigt det här.)

Min andra strategi mot smärta (kroppslig eller själslig, hehe) är: Trösta dig själv! Exempelvis med trevliga typer. Och sushi. (Brukar vara godis också, haha, men inte idag;)…)

Midsommarkransens stolthet, Svenska Sushiköket, levererar helt oslagbar tjejkvällsmat….