Det finns en möjlighet att vi, om 9 veckor, kommer att ha huset fullt av såna här urgulliga små saker:

Molly som liten rackare…

Förhoppningvis kommer ovan nämnda ”lilla rackare” (som nu är en stor brun best, hehe) att bli mamma. Vi håller tummarna….

Dock blir det inget bevittnande av ”Doggystyle” för mig, hahaha (thank God, det skulle nästan kännas som att se sin lillasyster bli antastad!) Det är nämligen öppet hus och ”After-Work” med middag på jobbet som gäller. Inte helt fel!

Sweet.

Ps: Träningsvärk överallt. Check.

Gosh. Vilken dag.
Jag fattar inte riktigt vad som hände men plötsligt hade jag fått betydligt mer att göra än vad jag räknat med. Hela dagen blev helt enkelt jäkligt hetsig. Har för övrigt haltat mig fram genom korridorerna mellan mitt rum o kaffeautomaten. Pain in the ass again. Shit jag kör TRX för sällan!

Efter en sån här dag hade det varit lätt att bara åka hem o däcka i soffan och grubbla över saker man gjort rätt eller fel, eller kanske glömt att göra. Men nåt har jag lärt mig om mig själv, det finns bara ett botemedel när huvudet är utmattat: träning.

So I went to the gym. Och nu är jag piggare igen. Det är så skönt att få distans till saker och ting ibland och bli lika trött i kroppen som man är i huvudet….

Skaffar mig träningsvärk i låren för att matcha rumpvärken…
Jag börjar nästan undra om jag lider av någon sorts patologisk svettning dock. Haha. Folk bredvid står och trampar på crosstrainer i långärmat och tights oxh svettas knappt en droppe. Och sen kommer jag, i linne o minishorts (yoga-byxorna var tvungna att användas, tvättkris) och är helt dyngsur.

Hmmmm. Inte regndroppar på armarna…

Well well. Jag blev trött i alla fall. Jobbångesten är botad och träningsvärken i rumpan har åtgärdats med mer rumpträning. Har alltför länge slarvat med TRX-träning, det ska bli ändring. Så nu lär jag få en matchande smärta i mage, armar och ben. Hoppas jag:)…

Nu hänger de dyngsura kläderna på tork, jag har fått i mig mat, solen skiner och imorrn är det fredag. Benen ser fram emot en välförtjänt vilodag!

Töööörk!

Ps: det borde bli obligatoriskt med ”körkort” för att skaffa husdjur. Programmet ”hundens sämsta vän” bläddrade förbi på TV. Jag ryser av bilderna på vanvårdade stackars djur. (På tal om temat på förra inlägget…)

Har länge varit i valet och kvalet angående ett inköp till lägenheten. ”Att köpa eller inte köpa, en ko-matta.”

Det har varit närapå omöjligt att hitta en matta jag gillar. Mitt vardagsrum har ekat av tygbrist. Det måste vara stilrent, naturfärgat och diskret och de enda mattorna jag egentligen gillat har varit koskinn…

Men: någonting inom mig har protesterat när det väl kommit till kritan. Ett koskinn må vara mycket snyggt, men det har känts för mycket som ett dött djur… Sen råkade jag dock se den ultimata teasern. En ko-matta med rutmönster. Den var så sjukt snygg, det var kärlek vid första ögonkastet.

Har velat fram och tillbaka i veckor. KAN jag ha djurskinn på golvet?! Djur som dödas för skinnet känns inte bra. Men sen insåg jag att jag faktiskt redan har skinnjackor, skinnskor, skinnväskor osv. Så nu ligger den på golvet härhemma. Den fantastiskt snygga, dyra mattan…

Sorry cows!

Och i och med att det inte är ett helt skinn känns det inte lika illa. Men egentligen är det ju värre. Tänk hur många kossor som bidragit till den här jäkla mattan:/….

Det är inte ofta jag skriver i bloggen om utekvällar, (annat än när jag klagar dagen efter, haha) men idag tänker jag göra ett undantag.

Det är nämligen något speciellt med att komma ut från en nattklubb kl 04.30 och inse att solen skiner. Inomhus råder totaltmörker och fest, hjärnan är helt inställd på att det är natt. Sen kommer man alltså ut och inser att den nya dagen redan börjat. Solen bländar, fåglar sjunger. Krock.

Hur son helst: Vi hade väldigt roligt igårkväll, jag och syrran.

Begreppet syskonkärlek må vara utslitet och lite kliché-artat, men det är verkligen en speciell typ av relation…

Det var länge sen jag skrattade så mycket under en utekväll. Till och med när solen ilsket lyste i ögonen på tunnelbanan på väg hem var vi glada. Till och med när mina stackars fötter nästan blödde av skavsår skrattade jag.

Aj. Mördade fötter.

När vi kom till Fruängen vid 05-tiden var det bara att ta av skorna och börja promenera hemåt. I solskenet. När fotsulorna ömmade för mycket åkte skorna på igen, och de enorma blåsorna på stortårna sprack. Nice.

Trötta men glada.

Idag var det nästan lite skönt att det var dåligt väder… Hade tänkt cykla idag igen, men fötterna var så illa tilltygade (smärre köttsår) att ett wetvest-pass kändes mer passande. Det blev 90min vattenlöpning och både fötterna och kroppen mådde betydligt bättre efteråt. Jag kan dock avslöja att det sved ordentligt första minuterna i vattnet…

Resten av dagen har förstås spenderats med min kära mamma:), bland annat på Ikea. (What a way to spend mothers day ey?) Hon är världens gulligaste. Har i alla fall äntligen fixat det sista på balkongen. Perfektion är uppnådd.

Nu fortsätter regnet att ösa ner på mina fina fina utemöbler och jag ligger med fötterna i högläge i soffan. Rätt så nöjd med helgens insatser…

Dagens utsikt:

Total cyklad tid: 3 timmar.
Antal cyklade kilometer: 0

Grannarna måste tycka att jag är galen. Haha. Och det tycker nog hunden också, men hon håller sällskap.

Vovvis framför styret. Fast hon tröttnade på hettan efter nån timme. Jag satt kvar, förstås.

Dagens träningspass var extremt soligt och varmt:) Svettades åtskilliga liter, men det fanns ju enkel tillgång på påfyllning! Det kan tyckas galet långtråkigt att sitta stilla sådär och trampa men med musik så går tiden rätt fort. Men lite smått galen e man allt. Och nördig. Hahah.

Efteråt var benen i alla fall rätt trötta. Stapplade mkt stelbent av sadeln… Insåg då plötsligt att det var typ 20min kvar till systemet stängde. SÅ. Jag cyklade dit. Med klapprande cykelskor, rött, svettigt fejs, hår som ett fågelbo och salt över halva kroppen vinglade jg alltså in på Systembolaget i Fruängen. Fullt med folk förstås. Hurra. Jag var en ganska udda fågel därinne skulle man kunna säga… Som pricken över i-et hade jag förstås inte ens orkat ta av blöjbyxorna. Ska man sticka ut och vara träningsnördig och konstig kan man lika gärna vara det ordentligt!

Hann i alla fall få tag på det jag skulle innan de stängde. Så nu har blöjan varit på systemet också. Premiär. Och vattenhållaren fick agera vinhållare på hemvägen.

Prima!

När jag kom hem insåg jag att jag lyckats skaffa en snygg cykelbränna.

Stapplande, nöjda (men lätt röda) ben:)

Så. Det var dagens träning. Ligger nu och utför soligt mobilbloggande med ett glas läsk (vinet får definitivt vänta!) vid min sida. Det e helt sjukt vad man mycket mer man kan uppskatta att ligga och dega när man har tränat:)…

Gah. Äntligen sommar! Njuter i gräset innan det e dags att byta utsikt…:)

Reflekterade över att studentlivet är över. Plötsligt behöver man inte längre handla mat med sparkrav i huvudet. Inte för att jag någonsin snålat när det gäller mat. Ett tomt kylskåp är för mig smått ångestframkallande. Mat är viktigt. Och det finns vissa saker som är extra viktiga.

Alla människor har nog vissa matvaror som man bara måste ha hemma. Jämt. Jag är verkligen nitisk när det gäller vissa saker som jag bara inte klarar mig utan. Haha. Det är ganska intressant vad för typer av saker som är livsnödvändiga för olika människor…

Hemma hos mig finns det till exempel alltid:
1) Keso. Keso är ett optimalt livsmedel. Till mat, på mackor, med allt. Även ost är i princip också helt obligatoriskt i kylen.

2) Kikärtor. Perfekt basvara för panikmiddag. Jag skulle kunna äta kikärtor med sked. Till middag. Haha. Men ärligt talat: de passar med allt.

3) Äpplen. Jag kan knappt räkna hur många äpplen jag äter per dag… Hehehe.

4) Bröd. Numera oftast hembakat, nästan helt glutenfritt. Det går framåt, men jag kommer aldrig att sluta äta mina älskade mackor. Jag är gjord av mackor.

Dagens inhandling, rätt så typisk…:)

När jag reflekterar över vilka saker jag släpar hem från affären varje dag så blir jag faktiskt lite stolt. För ett år sen köpte jag minst ett paket glass om dagen. Glass var då ett absolut måste i frysen, men inte längre. Major framsteg!!

Fast jag har ju några måste-varor som inte är fullt lika ”nyttiga”. Fun-light till exempel. Jäkligt onödigt, det fattar till och med jag själv… Men än så länge är det ett stående inslag i Casa Clark. Speciellt smaken Wild Berries.

Sååå. Nu blir jag nästan lite nyfiken över vad andra människor har för måste-mat…

Om du ännu lyckats undvika att höra den nya låten från Eric (”Vill du ligga med mig då?”) Amarillo så måste du faktiskt höra den nu. Låten heter ”Sambofet” och handlar om en ung, snygg kille som blir, hmm, sambofet. Halvt uselt, halvt klockrent. Jag skrattade, men började att tröttna snabbt. Gissar på sommarplåga…

Se videon här. Den är en den av upplevelsen…

Texten är rätt så underhållande. Tror att jag lyckades undvika att bli sambofet när jag var sambo, haha. Men jag tror generellt sett att fenomenet inte bara gäller för män. Jag kanske istället är en sån människa som löper högre risk att bli singelfet? Hehehe. Njaa, kanske inte.

Man skulle kunna sammanfatta denna dag med att den inte direkt varit mitt livs bästa. Jag sov (av någon idiotisk anledning) EN timme inatt. Min hyperaktiva hjärna tyckte kanske att det var smart. Så idag har jag mått. Hmm. Som en urvriden disktrasa. Men istället för att ligga och ta det lugnt hemma stapplade jag mig hem till familjen…

Kusin Det från familjen Adams ligger i gräset och ”solar”/sover…

Jag var helt död hela förmiddagen. Inte ens kaffe hjälpte. Men samtidigt kunde jag inte somna. Så logiskt. Så smart.

Tillslut var jag bara tvungen att ta tag i mig själv och rycka upp mig ur det rufsiga ”kusin-Det-tillståndet”. Satte mig på cykeln, fastsatt i den stillastående ställningen. Efter nån timmes trampande var ”kusin Det” borta. Snacka om att träning är det enda som hjälper när man är riktigt seg. Tillbaka var Lisa. I alla fall för ett litet tag.

Nu har dock tröttheten hunnit ikapp. Hat kämpat väl, men denna dag kommer inte att gå till historien som nån makalös söndag. Avslutade med tjejsnack, choklad och chips, i äkta dekis-stil. Det var ganska välbehövligt tror jag.

Gah. Måste sooova…

Hej. Ja jag är nog lite mör.
Så kan det gå en ledig dag när man har tid att träna.

Tre timmars trampande på cykel. Med nya skor! Det tog ett tag innan jag fick kläm på ”i-och-ur-kommandet” med de nya pedalerna, men det blev i alla fall inga nya skador… Känner dock att framfoten domnar litegrand i cykelskorna. Hmm. Gjorde lite ont i högerfoten:/ Inte så sugen på att få tillbaka den gamla skadan! Hur som helst, kul var det.

Nya skor och nya däck. Kändes som att det gick liiiite fortare.

Enda problemet med utomhusträning och det fina sommarvädret som varit på sistone är att jag slarvat med bålstyrkan. Dålig disciplin när det gäller hemmaträning! Så: Svettig, snorig och något rufsig efter de tre timmarna anlände jag till gymet. Valde nämligen att avsluta det hela med lite välbehövd rehabstyrka.

Bosuboll och pilatesboll. En perfekt kombination.

Stapplade sedan ut med mina klapprande cykelskor. Lätt stelbent. Nu är ju frågan är ju hur jag ska orka med att genomföra både shopping med syrran och sedan kvällens planerade aktiviteter, hahaha.

Aldrig för mör för lite shopping…:)
Men jag säger bara: Har jag inte lite träningsvärk imorrn så blir jag ytterst besviken…

Ok. HUR fasen blev det 16e maj så fort? Insåg just att det är mindre än en månad kvar till den 9e juni, då jag (på något sätt) ska lyckas cykla 150km. Helst utan att varken få kramp, ryggskott eller ett psykiskt sammanbrott.

Ett långpass hittills. Bravo. Så hur ska man råda bot på allmänna ångesten? Man köper saker.

Cykelskor. Finally. Förhoppningsvis lyckas jag lära mig hur man får ur fötterna ut pedalerna. Annars blir det fler blåmärken och sår…

I måndags shoppade jag loss. Nya däck, pedaler och skor. Jäkla materialsport. Haha. Lättade dock ångesten litegrand för stunden. I tisdags mördade jag mig själv på motionscykeln på gymmet. 2 timmar, varav 1 timme var med puls över 165. Efteråt kändes det som att jag sträckt båda baksidorna av låren. Jag kröp hem. Botade också Vätternångest.

Ikväll har jag myst. Med en lammunge/hund. Och hennes matte.

Hundvänligt cafe i Skrapan på söder. Smidigt med en hund som man kan ha i knät. Och som inte viftar ner allt och alla med sina galna svans:)

Mysandet lindrade för stunden. Men jag tror jag behöver nöta lite mer cykel-ass i helgen för att bli helt lugn…