Byebye Gällivare

Det var på håret att vi fick tag på biljetter. Alla flyg innan nyår var slutsålda. Alla tåg var fulla. Ångesten slog till. Men tillslut, efter 30min telefonkö hos SJ lyckades jag håva in två svindyra biljetter till Sthlm… Nyårsfester still on!

20121230-191943.jpg
Känns lite tråkigt att lämna ändå. Gällivare är rena rehaben för själen… Förutom att man tar seden dit man kommer, käkar bullar i massor och festar som en norrlänning.

Nu sitter vi dock fast i nån liten byhåla och hoppas att tåget snart ska åka. Redan 1h försenade. Har vi tur är vi framme innan tolvslaget imorrnkväll iaf;)…

Kontraster

Att gå från -30 utomhus till närapå +30 med tropisk luftfuktighet inomhus är inte helt behagligt. Lägg till det att man faktiskt ska träna i hettan, och svett-chocken är ett faktum. Gällivares badhus har öppnat.

20121228-234055.jpg

Badhus och gym i samma byggnad, utan fungerande ventilation (yes, samma problem som eriksdalsbadet i Sthlm) –> VARMT.

Jag vet att jag ofta tjatat om ämnet, men det här var en absolut löjlig svettnings-orgie. Hahaha. Folk kunde halkat och slagit ihjäl sig i mina spår…

Och så efter värmechocken:

20121228-234411.jpg
…ut i iskylan igen…

Kanske en ny sorts mirakelkur är uppfunnen? Kontrast-chocka kroppen så måna ggr du kan på en dag…

Hemvändare

Och plötsligt var man en hemvändare.

Den 25e december innebär i Gällivare årets festkväll. Alla utflyttade Gällivarebor återvänder hem över jul, och alla går ut på juldagen. Personligen har jag aldrig känt mig som en hemvändare, jag har ju aldrig bott här. Men iår inser jag att mina band till det här stället faktiskt stärkts i och med sommarjobbet.

Två stora succéer har ägt rum de senaste dagarna:
1) Juldags-natten blev en succé. Utanför stadens största uteställe rådde fullkomlig kravall-stämning för att komma in. (Folk klättrade bokstavligt talat över varann, vi stod förstummade.) Men vi hade turen att någon kände någon, som kände vakten. Vi höll på att bli lynchade av mobben men gled glada förbi kön…

2) Succé nummer två består i:
Träningsvärkstan. Jag har nämligen hittat tillbaka till sjukhusgymmet (som tydligen kallas just träningsvärkstan:))

20121226-190938.jpg
Fyndigt värre…

Där i gymet träffar jag en hel del ”kollegor” från i somras. Egentligen har jag nog inte riktigt rätt att vara där, nån anställning har jag ju verkligen inte. Men där spelar jag verkligen kortet ”jag är en hemvändare”… Hehehe. Och alla är så himla trevliga och förespråkar att jag ska komma och göra AT i höst. Det sätter en del griller i huvudet på mig, som just köpt lägenhet i Sthlm!

Hur som helst. Fullkomligt ljuvligt att träna. Hängde till och med upp TRXen, så skönt att använda kroppen till något annat än choklad-frossande. Hahaha.

20121227-093558.jpg
Lagom ”post-tränings överpigg” hemma hos mormorn… hehe. Bilden är dock från igår. Idag var jag betydligt segare… Juldagsnatten satte sina spår;) Är man en hemvändare så är man!

Så —– kallt

Hunden vägrar att gå ut på promenad. Det säger allt om hur jäkla kallt det är häruppe. De stackars turisterna som klev av tåget imorse fick en chock… Näsan fryser igen så fort man försöket andas genom den, och andas man för kraftigt genom munnen börjar man hosta.

20121223-233135.jpg
Iskallt! Min usla lilla mobilkamera fångar tyvärr inte skönheten så bra…

Kort sagt: -30grader. En chock även för mig. Men det är ändå helt underbart häruppe, hade glömt hur vackert vinter kan vara!

20121223-232914.jpg
Julmarknad i ”kåkstan” med syrran och kusinerna idag:)

Om jag ska vara ärlig är det ganska skönt att jag inte har värsta löpar-pressen just nu. För om jag inte varit skadad hade jag säkert gett mig ut. Nu kan jag bara lugnt och stilla vara inne, vila och njuta av annat. Julen till exempel;)

Ps: Så här nöjd och lugn kommer jag dock troligen inte vara efter flear dagars träningsvila, haha. Då kommer jag att vara helt spattig av överskottsenergi om jag känner mig skälv rätt…

Kupékramp

Hur får man kramp i benet på ett diskret sätt??

Svar: man biter ihop jäkligt hårt. Haha. Ville skrika och rulla ner på golvet, men nej. De två stackars asiatiska turisterna i min kupé måste tro att jag är fullständigt galen.

Kramp eller ej. Jag och min enorma jäkla väska är på väg.

Bokstaven L

…måste ju vara den allra bästa?!

L som i Ledigt.
L som i LÖÖÖN!

Blev väldigt förvånad när jag kollade lönekontot, där fanns betydligt mer än jag väntat mig. För första gången sen oktober är jag inte utfattig:) Nu väntar sista kvällen i Stockholm innan avfärd mot Gällivare…

Och förresten: Löpning börjar också på L. Jag sprang 1km på löpband igår, och känner absolut ingenting:) Lööövely! L son i lussebulle för övrigt.

Jag sa ju att det är en bra bokstav…

Först in, sist ut

Ordspråket lyder ju egentligen precis tvärt om. Men för tillfället gäller ovan nämnda omständigheter.

Jag kommer först på morgonen. Jag går sist. ST-läkarna som är placerade på avdelnigen med mig den här veckan maskar. De ramlar in nån minut innan ronden och går vid två-tre-tiden. Är det inte KBT-utbildning eller ST-möte, så är det friskvårdstimme eller bara ”möte”… Och eftersom att inte alla läkare kan sticka tidigare samma eftermiddag så måste en bli kvar. Jag. Även om det var tok-lugnt och ingenting att göra på eftermiddagen så är det segt att sluta sent. Det är väl inte mer än rätt att man varvar vem som får ta en tidig dag?!

Menmen. Idag när det var som lugnast fick jag ju faktiskt betalt för att julpynta och sitta och käka choklad med skötarna i köket:) Ett mkt trevligt gäng! (Trevligare än veckans läkarkollegor, hehehe.)

Äsch för fasen. Nu var jag orättvis, de är jätteduktiga, jag är bara sjukt trött. Bäst att tröstäta mer choklad;)

20121220-215801.jpg
Choklad och godis i aldrig sinande mängder både hemma och på jobbet. Tur att jag orkade förbi gymet en sväng iaf;)

Om jag socker-chockar mig tillräckligt kanske jag orkar ta tag i packandet…

Underhållning i träningsform

Jag måste få börja dagens inlägg med att brista ut i ett stort ASgarv. (Nästan lika stort som när jag skrev om hundbilden för några veckor sen…)Man kan lätt säga att jag aldrig någonsin skrattat så mycket under ett spinningpass. Inte ens passet med träningsoverall-mannen i Gällivare kan mäta sig med dagens upplevelser. HAHAHA. Ok, nu är jag redo att börja berätta:

Jag brukar typ aldrig gå på spinning på gymet där jag oftast tränar eftersom jag inte tyckt att det varit så bra när jag väl testat. Men idag övertygade syrran mig att hänga med henne. Så fine, jag ställde upp! Och jag fick minsann mina tankar bekräftade, spining i västertorpshallen är inte lika bra som varken SATS eller Friskis (not even close.) Fast jag ångrar mig egentligen inte att jag följde med, för det här var ett minne för livet….

Instruktören var one-of-a-kind: Lite lönnfet, iklädd svin-tight babyblå cykeldress. Redan under första låten konstaterade jag att det här skulle bli ett annorlunda pass. ”Teeny-weeny-string-bikini” började nämligen skråla ut ur högtalarna. Jag dog lite inombords och visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Instruktören själv var dock otroligt peppad. Han sjöng med i musiken och började satsa järnet därframme. Frekvensen på pedalerna fick mig att undra om hans fina spandex-dräkt skulle börja brinna av friktionen… Jag och syrran tittade på varann och brast ut i ett (illa dolt) skrattande, medan den tyska basrösten rösten sjöng vidare ”Oh-la-la, teeny-weeny stringbikini”. När instruktören sedan stämde upp i sitt första ”pepp-vrål” blev det bara för mycket. I ett försök att peppa oss deltagare gav han nämligen ifrån sig enormt suspekta brölande ljud titt som tätt. Jag säger bara: Tänk dig en brunstig älg blandat med Xena krigarprinsessans stridsrop och du har en perfekt uppfattning om hur det lät.

Och jag överdriver INTE. Det var ingen idé att försöka värja sig, lika bra att asgarva öppet. Tror jag satt med ett stort flin hela passet… Att han sedan forsatte musik-katastrofen med E-type och ropade ut ”Im so fucking sexy” under låten ”Im sexy and I know it” gjorde ju inte direkt situationen mindre humoristisk. Hahaha.

Jag skulle kunna fortsättaskriva hela kvällen och berätta enormt underhållande detaljer om vår minnesvärda timme i spinningsalen. Han ropade bland annat hela tiden ut massa knäppa kommentarer mellan låtraderna som han flåsade med i. ”Yeah baby, lets get to the top tonight…”

Efter att ha konstaterat att jag inte skulle få ut nån vettig träning av det hela, kunde jag till slut bara njuta av underhållningen. Brunst-vrålen fortsatte hela passet, likaså hans uppmaningar om att vi skulle ”dansa” på cykeln…

När passet väl var slut och han avslutade med att säga att vi varit jätteduktiga och ”kört 150%” blev jag nästan lite skamsen. Min effort var nog inte fullt så bra. Hehe, jag varknappt trött utan mest andfådd av garvandet;) Så här i efterhand kan jag dock erkänna att jag gillade grabben litegrand, maken till engagerad spinninginstruktör har jag nog aldrig varit med om. Eller ok. Han var rätt unik på ganska många sätt! Hahaha…

Ps: För fasen. Jag önskar att ni alla fått uppleva det här. Nästa gång jag känner mig deppig tänker jag tima in ett av hans pass. Garanterat uppmuntrande. (Om än inte världens mest givande träning)… 😉

Ps2:

20121219-214918.jpg
Och fnissandet fortsatte i omklädningsrummet. Syrran hade tydligen desperat strump-brist idag…:)