Trodde aldrig att den här dagen skulle komma. När jag för första fånge kom till Karolinska institutet var jag som en förvirrad sparv. Lagom till uppropet hade jag dessutom ådragit mig dubbla ögoninflammationer. Såg ut som Quasimodo med mina svullna ögon. Perfekt första intryck tänkte jag, och hela klassen slussades iväg på intro-kollo… Vi var avgångsklass HT 2013, och det kändes som ett helt liv stod emellan oss och den dagen vi skulle vara klara.

Idag tar vi examen.

Tänker inte ens försöka sammanfatta tiden på läkarprogrammet. Det har varit jäkligt roligt, jäkligt jobbigt och jag kommer att sakna det på många sätt.

Nu är det slutjobbat för den här veckan, jag har förstås tagit ledigt från jobbet pga ceremonin. Sen återstår bara att fira tills helgen är slut:) Det finns en risk att det även är färdigtränat för den här veckan också, hehe.
Hoppas bara att den feberfrossa, som gör att 50% av familjen ligger däckad, inte drabbar mig förrän söndag…

Men i alla fall: GOD morgon på er allihopa:)

En alldeles speciellt god morgon.

Ps: och här kommer beviset:)

Examinerad!!!

Godkväll:)…

Det är roligt att jobba!!
Med en begynnande spänningshuvudvärk kan jag konstatera att jag överlevt mitt första Drop-in pass på mottagningen. Jag arbetar härmed på riktigt och det är så jäkla kul.

Nu är det bara ”att göra högen” av blanketter, diktat, intyg och recept som man ska ta itu med… Men än så länge är allt nytt och spännande, så även det som räknas som extremt tråkigt är rätt intressant:)

Tror dock det gäller att försöka sätta gränser för hur mkt man tar på sig. Ingen kommer att tacka mig om jag bränner ut mig fullständigt första veckan liksom. (Fråga mig igen om några veckor hur otroligt roligt det är att jobba och skriva intyg. Haha.) Så innan pappersexcersisen; skorp-paus.

Ost med skorpor…

Har även insett att jag nog är lite väl ivrig på fler fronter. Igår testade jag att springa en kortis igen (syrran körde löpband på gymet, så jag kunde inte hålla mig.) Jag har varit smärtfri länge nu, så det var ändå dags för ett löpförsök.
Men: Jag kör nog för fort. Är fullt medveten om att jag borde jogga jättesakta men av ren glädje drar jag upp farten alldeles för mycket. Det är ju så roligt! 1km blev det, igen, och så känselbortfall i vänsterbenet o ont som ett brev på posten. Hurra. Jag är en idiot.

Men skit samma. Jag är glad i alla fall:) Tror jag kommer att kunna trivas på det här jobbet!

Har du inte sett programmet Geordie shore på MTV? Gör i så fall inte det. What a load of crap! The show makes me so proud to be English. Not. Syrran tvingar mig att titta vidare. (Host, jag har inte fastnat.)

I alla fall. Dimman har lättat från huvudet, jag tror jag är frisk. Firade med att ta tidig dag från jobbet och väcka den förslappade kroppen med första styrkepasset på länge.

De ser bedrägligt oskyldiga ut de där banden…

Fortfarande inte vågat köra konditionsträning riktigt… Kanske blir av imorgon!:)

Well well. Ny vecka nya eskapader. Imorrn väntar förmiddagsundervisning i ECT (electro-convulsive-therapy) dvs depressionsbehandling mha el”chocker”…

Upp i svinottan är det som gäller. Dags att överge tvn: Godnatt alla fulla, vulgära engelsmän (och ni andra också förstås…)

Idag kravlade mullvaden ur sin håla och mötte solens ljus för första gången på länge…

Extremt ljust nere på långsjön…

Att jag inte springer nuförtiden har liksom inneburit att jag aldrig är utomhus. Det faktum att man under veckorna jobbar dygnets alla ljusa timmar höjer ju inte heller sol-kvoten. Men idag: 30min solsken. Hehe. Och blev nästan lite inspirerad till att dra fram längdskidorna…

Resten av dagen spenderades dock inomhus. Lätt cykelträning (undvek att snora eller hosta för mkt, hehe, man vill ju inte framstå som den galna träningsnarkomanen man verkligen är) följt av ett besök på cafet Vurma i Hornstull. Hemlagat. Hembakat. Bästa mackorna. Sjukt gott och hemtrevligt, det rekommenderas verkligen.

Och sen:

Skulle kunna leva på sushi! Eller , åtminstone käka det oftare:)

Så sammanfattningsvis en bra helg trots lite halvkrasslighet. Nu är det bara att ladda för en ny vecka, som troligen kommer att innebära en hel del egna patienter. Och om en vecka har jag officiellt tagit examen!:)

Att träna eller inte träna, det är frågan.

Efter att ha hankat mig fram småsjuk på jobbet hela veckan blev det alltså äntligen helg. Kvalen börjar: Vad får man egentligen göra när man känner sig små-krasslig? Eller, det handlar kanske inte så mkt om att ”få”, utan snarare om ”borde”…

När det är någon annan som är sjuk är det mycket lättare: ”Vila om du har ont i halsen eller känner dig risig i huvudet.” Punkt. Simple and square. Om någon skulle fråga om det är smart att gå ut på krogen halvsjuk skulle svaret förstås också vara nej.

Men plötsligt, när det gäller en själv, är man mer flexibel gällande hur risig man får vara vid olika aktiviteter. Jag har upptäckt att jag själv kör efter deviserna: ”om pulsen är låg är allt ok”. Och: ”så länge man inte blir värre så har det inte skadat.” Suck. Vilken usel förebild jag är…

Egentligen borde jag kanske bara legat hemma hela helgen. Inte gått ut, inte tränat. Men så tråkigt ville jag inte ha… När man jobbat hel veckan är det ju urtrist att sen skippa allt roligt till helgen. Träningen bestod ju ändå bara av lite lätt cykel och styrka. Pulsen höll jag kring 130-140 hela tiden. Och inte får man väl så hög puls av att dansa?

Men ikväll är det för fasen myskväll som gäller. I’m so worth it. Och ikväll tänker jag äta godis. Sockerberoendet har jag nämligen lyckats mota bort sen efter nyår:) Det är kanske därför jag blivit sjuk!!? Socker-brist? Hehe… Och glass är väl förresten bra för halsen?

Hemmagjorda glassen e helt slut. (Gissa vem som skrapade ur).

Jag tänker köpa en glassmaskin, mkt inspirerad av vännens bravader i icecream-making…

…av arbete innan jag blev sjuk. Den influensa som alla i min omgivning drabbats av, (men som jag mirakulöst lyckats undvika), kom ikapp även mig. Sovit för lite. Nojjat för mycket. Det är inte så att jag jobbar ihjäl mig, än så länge går jag ju bara ”bredvid” andra läkare. Men jag gissar att det tar på krafterna att vara på alerten hel tiden och försöka lära sig allt samtidigt.

Nu är det bara att kämpa till klockan blir fem. Och avboka det för en gångs skull inbokade spinningpasset. Urk vad trist!!!

Sjuttonde koppen kaffe för att klara eftermiddagen…

Så var den långa (otroligt sköna) ledigheten över. Halva Sverige delar säkert min känsla av att det var ett abrupt uppvaknande från drömlivet när klockan ringde imorse…

Idag var det dags att börja mitt nya, riktiga, jobb på ADHD-mottagningen. Ny arbetsplats, massa nya arbetskamrater, igen. Har blivit presenterad för hela kliniken (i flera omgångar) och hälsat på alla. Så många personlkategorier; läkare, sköterskor, psykologer, sekreterare kuratorer och arbetsterapeuter. Försökte desperat att minnas alla namn.

En positiv sak som läkarprogrammet fört med sig är dock att man vant sig vid att alltid vara ny… Jag var inte en gnutta nervös varken igårkväll eller imorse, det kändes bara som att jag var på väg till en ny placering. Skillnaden den här gången är dock att jag faktiskt ska jobba här på riktigt. I 6månader. Dagen bestod mest av presentation, möten, arbetsplats-träffar och konferens. Information och nya ansikten i en strid ström!

Intrycken är många. (Rapport kommer senare….) Man kan i alla fall sammanfatta med att det är ett högt tryck på mottagningen. Patienterna väller in, och jag kommer att få jobba!;) Ett stort minus är dock att hela adhd-sektionen ska flytta från st Görans sjukhus (perfekt cykelavstånd från mig) till Frihamnen (på andra sidan Sthlm.) Poooop!!!

På tal om nya ansikten förresten: Gymet är fullt av dem. Nyårslöftes-tränarna har entrat träningshallarna. (Haha, idag fick jag t.ex sällskap av både syrran och pappa.) Det var länge sen det var så jäkla varmt och kvavt på gymet! Kämpade mig i alla fall genom ett puls-pass på cykeln: 50min med puls över 165. Så jobbigt. Och sen avslutade vi med lite bålstyrka.

Syrran lekte paparazzi (och bloggade bilden!) när jag inte märkte nåt…

Wellwell. Första dagen tillbaka i vardagslivet är avklarad. Jag räknar kallt med att jag känner igen fler ansikten imorrn…

Precis så känns mina baksida-lår, som två ömma trådar av muskelfiber förbinder rumpan med knävecket. Vänster muskel skulle lika gärna kunna gå av när som helst.

Så vad har jag gjort för att förtjäna denna episka träningsvärk??

1) Kört cykel-långpass på 5mil med Joh-Anna. Benen, som redan bar ömma efter SATS-passet klagade en hel del redan från start…

Två par cyklande ben. Det blev verkligen ingen face-bild idag. Vi var alldeles för fula, haha. (Sorry vännen.)

Efter de tröga milen på cykeln var benen som spagetti. Stapplade kobent ut från gymet…

2) Kört TRX igen. Det finns inget som ger så bra träning på kort tid. Återupplivade några övningar jag inte kört på ett tag. Ouch…

Kraaaaaamp…

Episk värk i kroppen stoppar dock inte mig. I bloggande stund pågår ytterligare en rea-rensning. Jag kan glatt meddela att jag äntligen hittat den perfekta examensklänningen!!!:D

Och NU har jag äntligen hittat en examensklänning!!!

Ett kvarts sekel har jag levt. Shit. Det låter som att man blivit värsta antikviteten… Kan någon vänligen övertyga mig om att jag inte är gammal? Haha. För gammal för att bli lite bortskämd på min födelsedag har jag i alla fall inte blivit ännu.

Shoppingtur i elektronikaffär på födelsedagen igår. Bara det billigaste är fint nog för mig;)

Fick en TV i present! Passade även på att inhandla nödvändiga hushållsmaskiner. Jag klarar mig inte EN dag utan brödrost och te-kokare… (Den engelska ådran ni vet.)

Kvällen fortsatte i samma bortskämda stil, med middag och bio. The Hobbit i 3D gjorde mig varken besviken eller illamående (som man ju hört andra klagat på!)

Som pricken över i:et kan jag meddela att jag även cashade in lite mer gratisträning på SATS. Idag spenderade jag några timmar på gymet vid Fridhemsplan. TRX och bosuboll i oändligt många kombinationer. Har jag inte rumpvärk imorrn så blir jag otroligt förvånad…

Lär ha en del fot-värk imorrn också för den delen. Har nog varit inne i varenda jäkla affär på stan idag: Mellandagsrea(/hets)!

Sista rycket innan vi svimmade av trötthet…

Nu är jag redo för filmkväll! It better be good, annars somnar jag. Tänk att man blir så sjukt trött av att shoppa…

Dansade in det nya året iklädd en blå Tetris-dräkt gjord av kartong. Undrar vad det säger om hur mitt 2013 kommer att bli?…

Jag tror i alla fall att det nya året kommer att innehålla fler löpsteg än 2012. Det känns som att jag börjar bli redo att ge mig ut och försöka igen. Iklädd tetrisdräkt eller ej.