Tror jag fick en bristning i låret på träningen idag…
Håller tummarna både för benet och magen…
Tror jag fick en bristning i låret på träningen idag…
Håller tummarna både för benet och magen…
Ibland har jag en tendens att vara något impulsiv (och oplanerad?)…
och efter en ordentlig middag, knäck, choklad o pepparkakor, lucia-tåg på SVT-play, kvällsmackor o yogurt är jag mitt gamla vanliga glada jag!
Egentligen var det en trevlig dag (särskilt fikat med Milen och Lucia-myset på kvällen), men det är nästan löjligt hur humöret dalar när blodsockret sjunker…:)
Idag hade jag och Petter bokat in ”Någonting roligt” i kalendern.
(För att hitta tid att bara umgås måste man nästan boka en månad i förskott)
Innan jag kunde göra det där roliga, villa jag förstås ut och göra nåt annat roligt: springa!
Solen sken, snön var gnistrande kall, och luften var underbart frisk när jag gav mig ut på löp-turen på förmiddagen. Fler än jag var ute och njöt! Kändes som att halva Huddinge trängdes på Brandvägen där dagens backpass skulle avverkas. Det blev lite maskning, körde inte max-ansträngning direkt. Men det var så härligt och soligt så jag var glad ändå!
Efteråt ställde jag mig på en kulle vid ett stall, vände ansiktet mot solen, och NJÖT!
Sedan var det snabbt ”Skype-möte” med projektkompisen, och in mot Gamla Stan igen.
Denna gång med Petter.
Någonting kul måste inte vara avancerat (bio, teater, konsert, upplevelse, etc) Man kan bara strosa på Julmarknad, köpa lite julklappar, fika kanelbulle och glögg, åka hem och laga middag, äta praliner och lussekatter och titta på film…
Ikväll ska jag nämligen ta mig igenom min första Beck-film…
Idag var det segt att komma igång.
Hela dagen har kroppen varit lite seg.
Kallt. Frysigt. Ruggigt.
Hade ingen lust ALLS att sticka ut och träna. Eller, lite lust hade jag nog. Men inte nån lust alls att köra den där snabbdistansen som jag planerat. Hela tiden innan, och under uppvärmningen tänkte jag ångra mig och mysjogga istället. Men: jag tog mig i kragen, och kirrade biffen ändå!
30min snabbdistans. Ett steg framåt, en decimeter slir/glid- bakåt…
Men visst, jag blev trött. Och det är huvudsaken
Efter att ha frusit tårna av mig på hundpromenad (och jagat hunden runt huset när hon rymt…) Tog jag ett bad, och stack in mot staden tillsammans med syster-yster.
Vi begav oss till Gamla Stan.
Irrade runt lite bland turister och kullerstensgator…
Vilka mysiga gränder det finns där!

(Enda gränden utan tusen turister:)…)

Stockholm är fint, och ibland är det bra att ta med kameran!
På julmarknaden träffade vi Mamma, två släktingar från Gällivare och två vänner till mamma.
Marknaden var, som den alltid varit, mysig, glögg-osande och luktade brända mandlar…
Mysigt, men KALLT igen. Iskallt.
Vi letade upp ett bra ställe att äta middag på istället.
Asiatiskt blev det för mig o systern,,,
Nu är det lugn kväll hemma som gäller.
Brasan är igång. Godiset köpt.
Och jag är äntligen ordentligt varm:)
Igårkväll kom jag till insikt.
Kaffe får man, och blodsockerhöjande substanser:
Förresten tror jag inte att han själv knackar så ofta i bordet, utan det är nog mest till för oss gästande ungdomar:)
Idag skickade jag in version 2 av rapporten, inför möte med handledaren imorgon.
Att jag hade allting klappat och klart redan 11.30 gjorde att jag hade resten av dagen friiiii!
Vilken tillvaro!
Det här med ledig tid mitt på dagarna har man inte varit bortskämd med de tidigare terminerna.
Termin 7, projektarbete, lät från början helt olidligt läskigt, men nu har jag verkligen fått njuta av:
1) Sovmorgnar (jämfört med upp halv 6 nästa termin på kirurgkursen är väl allt sovmorgon)
2) Att vissa dagar kunna anpassa arbetet och träna mitt på dagen (som idag)
3) Att kunna jobba extra under veckorna (lite lön är inte fel)
4) ÖVNINGSKÖRA
5) Att ha ORK att göra allt det där ”andra” som man inte orkat med under tre år.
Listan kan göras längre!
Idag stack jag till gymet och körde ett pulspass på crosstrainern.
Uppvärmning 20 min, sedan 30 min med stegrande puls.
10 min med puls 160-165
10min med puls över 166
10min med puls över 170
Nästan som snabbdistans ute, fast med mindre frisk luft…
När man har pulsbandet på sig går tiden för fortare, för man har nåt att koncentrera sig på!
Men tillbaka till det faktum att jag har så mkt tid just nu: Jag har ALDRIG tidigare varit så ivrig på ”Julstöket”.
Jag tror att det är en liten pyssel-tant som tagit min kropp i besittning!

Knäck o pepparkakor!
(Microknäck, tar 8 min, och färdig deg för pepparkakorna, förstås!)

Observera särskilt ”Lady Gaga” till vänster, och snögubben till höger:)
Hjälp.
Börjar det här blir en husmorsblogg?
Ett kardinaltecken på Reumatism är morgonstelhet- det tar lång tid att komma igång på morgonen, och kroppen är stel.
Inte var det mycket nyttigt i matkassen när jag var på väg hem från gymet idag.
Sirap, smör, florsöcker, julmust, mandlar (ok, lite nyttigt med mandel) pepparkakshus, non-stop, etc etc.
Ikväll har det julstökats!

Det började med tt försök att hålla huset så stilrent som möjligt.
Men slutade med att jag öste på non-stops… Ena långsidan är överröst. Ser fram emot att äta upp det:)
Nog för att julen kan vara jobbig, överkomersiell, och hetsig i många avseenden. Men så länge man inte känner krav på att allt måste vara så där putte-nuttigt, julefridigt, perfekt hela tiden så kan det vara roligt att julpyssla lite! Och jul-stjärnor hjälper verkligen att pigga upp på morgonen…
Knäcken hann jag inte med, det får blir en annan kväll!
Ingen stress.
Åtminstone inte med julstöket…
Rapporten däremot, fortfarande mycket jobb kvar. Och sedan arbete med presentationen.
Ny vecka.
Massor av tid kvar!
Nu ska jag knapra några pepparkakor (Annas, inköpta) och blir snäll(are) 
Hur svårt kan det vara?