Rätt beslut

Ibland, alltör ofta, känns det som att man tar fel beslut:

Man väljer att vänta på bussen istället för att gå till T-banan, och ingen buss kommer
Man skjuter på löpturen till kvällen istället, och då spö-regnar det.
Man struntar i en föreläsning, och då visar den sig ha varit väldigt bra
Man stannar på den extra eftermiddagsföreläsningen, när alla andra går hem, och den är värdelös…

Alla gånger då man står där, och ångrar sitt val tänker man: Jag väljer ALLTID fel.

Men kanske är det så att man bara missar att uppmärksamma alla de där rätta valen som man gör. De slinker så omärkt förbi.

Idag gjorde jag ett bra val:

Jag gick ut och sprang.
Istället för att köra intervaller inomhus, tittade jag ut och såg gnistrande vackert vinterväder och tänkte:
-Äsch. Jag MÅSTE inte köra intervaller inne idag. Jag var inte alls sugen på ett jobbigt pass.

Så jag stack ut, och joggade med skidåkare i skogsspåren, med promenerare, med flanörer. Och jag njöt av den underbara solen!

Det blev inte bara fis-jogg idag ändå, 30 min lite snabbare, med stegrande puls lades in i mitten:)
Man kan inte ta den lätta vägen varje gång, men idag gjorde det nog ingenting!

Tog en tur med hunden efter löp-passet.

Solen hade börjat gå ner, men allt var supervackert!


Nöjd Lisa                   och nöjd hund.

Nere vid långsjön…

Och jag såg minsann spår av att någon hade vågat sig ut på sjön!
Modigt…

Efter frilufts-sessionen var det dags för lite klassisk jul-hets i stan.

Och än en gång, valde jag rätt idag: Rätt rätt (som i mat-rätt) 
Vi avslutade nämligen shoppingen med middag på Soft Kök och bar (vanligtvis nattklubb) Jag beställde in något som jag vill rekommendera:
”Kolgrillade Tigerräkor” tre stora spett…. gottgott…

Jag som alltid väljer ”fel” mat, och avundas någon annans, fick nu istället lystna blickar slängda på min mat:)

Så idag känns det bra att jag uppmärksammat de rätta besluten, som man inte alltid märker!

Frusen mustasch, och halkbana

Idag har IS varit temat (fruset vatten, överallt)

– Isen fanns:
  • På morgonkvisten i mitt ansikte. Format som en mustasch på kinderna. Jag visste inte ens att jag hade hår där, men isen fastnade i det ändå när jag gav mig ut och sprang i iskylan. (Jag såg ut som en Mal!) Insåg när jag kom hem att det faktiskt varit -14 C. Jag hade tagit det ganska lugnt, lite långsam fartlek i skogen (med det underlaget halkar man åt pipan om man inte anpassar sig.) Och visst kände luftrören att det var kyligt!
  • I träden. Så otroligt vackert! Varje träd blir som ett konstverk när allt är fruset vitt.
  • På marken! Under dagens övningar på Gillingebanan i Vallentuna fick jag uppleva äkta ishalka under däcken. Riktigt häftigt att få känna på hur okontrollerad bilen blir när det är riktigt halt! Så nu kan jag stolt visa upp mitt ”halkbane-Diplom”
Men ikväll har jag haft Is-paus, så när som på några portioner glass:)

Utsugare!

Trafikverket alltså.

Herre j*lar, vad de ruinerar oss stackare som kämpar för körkortet….
(Ja- jag är ju en sån där som inte lyckats komma till skott med bilkörandet ännu.)
Allting kostar
  • Teoribok, Övningsbok, Skyltbok, Teoriprovs-koder.
  • Lektionerna: 550kr styck. Och man kan INTE bara ta en. Man måste ta dubbellektioner varje gång, för annars ”kommer man inte nånstans”. (Man kommer inte till Södertälje, där körprovet sedan ska vara. Alltså: 1100/lektion.
Min pott på 9000kr försvann illa kvickt.
Och sen:
  • Riskutbildning 1 (sitta i 3h och höra att man inte år köra full) 400kr typ.
  • Riskutbildning 2: Halkbana. 1750kr.
Jaha.
Det är BARA att betala och vara nöjd.
Man måste ju.
Sen när det väl är dags att köra upp, (oh, bitterljuva dag), så är det bara att betala, IGEN.
Och hoppas att man bara behöver betala den avgiften 2-3ggr…
Där rök hela lönen.
En dubbellektion idag, o en på fredag, och:
imorgon är det dags att trixa sig till Vallentuna för en halvdags Halkbana i alla fall,

jag hoppas för sjutton att de bjuder på fika för dem pengarna!

Första utkastet

YES!

Första utkastet av rapporten är nu  inskickad till handledaren. Skönt.

Det är fatiskt lite intressanta resultat vi fått ändå. Mycket mer intressanta än vad jag hade kunnat tro.
Det har visat sig att alla löpare med löparknä som vi undersökt har ”nervstörningar” i benen.
Man kan inte dra så mycket slutsatser från våran lilla studie, men det ger ändå en indikation att det kan finnas ett samband värt att undersöka vidare.

Vad nervpåverkan kan bero på är såklart inte klarlagt och man vet aldrig vad som är hönan och ägget, eller, vad det var som kom först… Men intressant är det ändå.

Jag hade mina aningar om att det andra knäsyndromet, där man får ont på insidan av knät (PFPS) skulle vara tätt kopplat med nerver rån ryggen, men inte att löparknä skulle vara det…
Hur som helst.
Skönt att ha det ivägskickat.

Nu kan jag facebooka lite med gott samvete:)

Jag VET dock att det kommer att bli många ändringar allt är klart. Diskussionen är alltid knivig!

Vädret är ironiskt!

Oh, vilka tunga, tunga ben det var igår på löprundan- benen kände av den gångna veckan!

Tur att Carro vntade vid brandvägen, annars hade jag inte tagit mig fram överhuvudtaget…
Benen var som två stockar där jag pulsade fram.
På hemvägen (ensam igen) var det bara envisheten som fick mig att inte gå istället!
I motvind, iskyla, snöstorm.
och idag, måndag, vilodag- strålande vackert vinterväder.
klart och soligt.
????
MEN det var ganska mysigt igår ändå!
(efter löp-passet också, hehe)
Konstfacks julmarknad i telefonplan. Vilken succé. Otroligt roliga grejjer, perfekta julklappar. Och massa ideér till eget pyssel! Massa ”hippa” människor trängdes i LM Ericssons gamla lokaler i telefonplan.
Jag ville köpa hela rasket: tavlor, muggar, koppar, väskor, smycken, eller varför inte ett Ljushuvud. (lite läskigt gjutet huvud som ljusstake?)

– Sedan eget julpyntande, hemma hos Petter. Stjärnor, ljusstakar, mossa, juleskum, lussebullar. Och första ljuset tänt hemma hos Petter:) Och självklart lilla granen i hörnet:)

kvalitetsdag!

Visst jagar jag kvalitet.

Både när det gäller tid, löpning, mat, och livet i allmänhet.

Once löparknä, alltid löparknä, så känns det litegrand för mig, som f.d knäskadad.
Trots att det skulle vara superskönt att bara gå ut och mys-jogga jämt, kan jag inte göra det. Knät gör ont om löpningen blir för enformig.

Alltså jagar jag ”kvalitet”.
Fartlek, snabbdistans, inervaller.

Om jag inte kör det, kan jag lika gärna skippa löpningen lixom. Ska man väl ut och springa, så ska det banne mig ge nånting annat än bara ont. (helst ökad kondis, hehe)
Knät reagerar ju om jag bara ”lunkar på”.

Alltså tvingade knät mig at lägga in 4x8min fartökning i distanspasset idag.
Tack knät, för det gjorde det hela mkt roligare!

Men jag har även fått en del annan kvalitet idag!

kvalitetstid-Tid: med hunden i snön efter passet

Hann även en sväng på julmarknad i Älvsjö-scoutkår!
(och köpte två stora påsar bullar, en tigerkaka o en julhyacint, man måste ju supporta lite!)

Sen blev det fatiskt både kvalitets-mat, och tid: med vännerna på restaurang Caliente.

Tapas, fantastiskt gott!

Själva konceptet Tapas passar mig utmärkt.
Beställa in lite av varje, plocka från 7-8 rätter, mycket krydda, väldigt socialt!


Jenny o Karin, fullt upptagna av taket (!?) och maten:)

Efter den härliga middagen dracks det te och åts godis i hemma-miljö, finns det nåt bättre sätt att glömma snöstormen, och det faktum att jag egentligen planerat att vara bortrest (i värmen) hela den här veckan?…

Kvällsmackor o ömma vader

Kvällen är sen!
Har äntligen kommit hem från jobbet (personlig assistent). Slutar 23.30 i Kista…

Med kvällsmackan i hand summerar jag dagen:

-Träningsvärk i vaderna/hälsenorna
-Små-öm i hela kroppen (mest ben)
-Superfint väder, men SVIN-kallt.
-Jobb med rapporten
-Crosstrainer
-Försenade bussar
-Jobb, Idol och diverse TV-serier och exotic snacks (på jobbet)

Ja.
Kroppen är öm. Varför?
Igår körde jag på bana för första gången på typ 2 månader.  

Egentligen är ju inte det här med bana riktigt min grejj. Men när vädret leker Sibirisk storm utomhus kan det vara liiiite skönt (och lyxigt) att springa inomhus.
Inomhuslöpning förutsätter dock att man ska vara snabb. Eller, så känns det iaf när man ska träna med 800m tjejerna.

5x400m var det som gällde.
Herregud.
Sammanlagt 2km, det känns löjligt lite. Och det tog över 1,5h allt som allt (jag dör egentligen av irritation över sån ineffektivitet). Men själva intervallerna gick fort. Och det var jobbigt. Men framförallt var det SÅ roligt att vara ”tillbaka” och träna med andra igen:) All heder åt att harva på ute i slasket, men sällskap är motiverande o kul…

Trots att jag bara körde 2x 400 med spikskor fick jag träningsvärk i vaderna. Spikskor är mördande!

Och mjölksyran sprutade förstås.
Precis som det ska vara!

Godnatt därute.
Nu ska jag kämpa vidare med boken Hjärtdjur av Herta Muller (nobelpristagare 2009) Jag kommer ingenstans med den.
Men, jag KAN inte lägga ifrån mig en bok. Så jag kämpar vidare!

Allting är vitt, vitt, vitt!

Är det bara jag, eller är vädret lite konstigt?

Brukar det verkligen vara så här?

Igår var det rena julstämningen härhemma, en månad innan jul.

Lussebullar

Och Lusse-Snigel

Tiden som inte gick åt till bakande satt jag och rev mitt hår över den jäkla uppsatsen.
Ju länge tid jag spenderar, destå mer känns det som att jag har kvar att skriva. Bakgrunden, med en litteraturgenomgång av löparknä uppgår nu till två sidor… Nu har jag börjat grotta in mig i ämnet ländryggsproblematik… Och jag upplever en del egna symptom efter allt sittande!

Men, jag kunde inte låta den vinande snöstormen hålla mig inomhus HELA dagen. Utan jag bylsade på mig och sprang ut i spö-snön.

Snön var mjuk och fin, så jag hade ingen problem med halka!
30 min ”snabb” distans blev det (med uppvärmning o nedjogg, över 1h sammanlagt). Tempot var väl inte så snabbt med tanke på underlaget…:)

Sen sov man gott efter ett varmt bad, middag och X antal lussebullar!


Men som sagt.
Är det inte liiite konstigt det här.
November, och rena vintervärlden?!

And the snowing proceeds…

Spex o Jympa i Tyresö

Trots väder som mest liknar en storm på Kalfjället händer det massa roligheter.

Kanske måste man i själva verket fylla sin tid med mer roliga aktiviteter för att inte krevera?

I Måndags var det SPEX på teater Bristol.
Spex är en ”Studentsk” företeelse, där en grupp skojfriska studenter klär sig i diverse roliga kläder och spelar teater. Det är mer sofistikerat än det låter, och de är välidgt duktiga!
Men det roliga är att publiken frå vara med och påverka. Ropa: ”baklänges”, på ”tyska” eller, ”elakare!”, och skådespelarna får göra allt för att följa anvisningarna….

Spexet hette ”Batman”. Och en klasskompis, Cissi (längst till höger i bild) spelade skickligt en galen, sinnesförvirrad Clown… Mycket underhållande!

Igår trotsade vi snöstormen och körde till Tyresö (läs: JAG körde, med Petter som handledare i bilen) för att gå på ett bas-jympa pass med Helena Hanson (en gammal vän till Petter på friskis!

Heja Helena!

Bas-jympa innebär INGA hopp, inga svåra övningar, och lite för lite svett för min smak (lite tråkigt att hon inte är medel/intensivjympa ledare) Men det var jätteroligt ändå. Och hon var så duktig.
(Jag hade ju ändå fått min träning tidigare under dagen…)


Här är Helena efter passet!

Och efteråt var vi ett stort gäng som blev bjudna på Tacos hemma hos Helena och Erik.
Gott!

Nu sitter jag och tittar ut på STORMEN (som tilltagit ytterligare) och undrar: VAD ska man fylla dn här dagen med för roligheter för att motverka deppet?

Baka lussebullar kanske?:)

Fallstudie

Eller: Studie av Fall.

Det finns många sätt att ramla, falla, trilla och hamna på marken.

Här följer en klassifikation på de vanligaste typen av fall.

De vanligaste Fallen av Fall

1) Snubblingen. Snubblingen är en klassiker. I denna falltyp ingår ett objekt, som den utsatta personen fastnar med foten på, och sedan faller över. Snubblingen kan resultera i kraftig personskada (exempelvis benbrott, blåmärken eller krossat knä) om den sker plötsligt och på hårt underlag. Snubblingen kan även vara i lindrig form, och framkallar då endast en humoristisk kroppsrörelse som kompensation till att foten fastnat.
En subtyp av Snubbling är snavning då personen i fråga krokar i sin egen fot. Utfallen är desamma som ovan.

2) Halkningen. Denna falltyp är särsklit aktuell vintertid, då gamla damer (och alla andra) halkar på isen som bildas. Halkningen innefattar ett glidmoment, vilket leder till antingen framåt eller bakåtrotation. Själva glidmomenten är oftast relativt kort. Ju kortare det är destå hårdare fall. Halkning kan även ske på andra hala underlag än is, som tex lera, hala berg, eller bananskal.

3) Slirningen, eller, att slira, är en subtyp av halkning (se ovan). Slirning innefattar till skillnad från halkning en komponent av hastighet och svängradie. Den sker exempelvis då en person har för hög hastighet i en kurva. Resultatet blir ofta fall, men med en längre glid-tid än vid halkningen. Slirning brukar sluta i en mjukare vägren, ett dike, eller i en snöhög, och därför blir skadorna oftast lindrigare.

4) Fallande Fallet. Det fallande fallet är det mest fatala. Det sker från en upphöjd nivå, och i och med detta har gravitationen en mer uttalad verkan. Under det fallande fallet, (som kan ske från t.e.x ett bord, en stol, en sten eller en stege,) hinner personen i fråga oftast reflektera över det faktum att han/hon faller, och eventuellt flaxa lite med armarna.

5) Stupningen. Stupningen associeras felaktligen ofta till dödsfall. Dock innebär det snarare en stil på fall. Att stupa innebär att falla hårt, med händerna utmed sidorna där kroppen får ta smällen så att säga. Att stupa rekommenderas ej på hårt underlag. Stupning kan även kallas ”platt fall”.

(Obs, denna lista är helt  gjord på min egen subjektiva bedömning, förslag på ändringar/tillägg är välkomna. Du kanske har ett eget favvo-fall som du brukar syssla med?)

Så, om du bestämmer dig för att Ramla, vare sig i skogen eller på stan, tänk på att välja ett mjukt landningsställe, och framförallt:

Gör det snyggt!