Kanske var det sömn som behövdes för idag vaknade jag som en ny människa.

Laddade i soffan, med sockerkaka (hembakad!) och mackor. Sen var det dags för träning i Storängshallen. (EN dag i veckan tycker jag helt klart att det är värt att ta sig inomhus för att få kvalitet på passet…)

Idag hade Petra och Tove Berg från Spårvägen, bestämt sig att köra 16 x 400m. Herrejädrans. Vilket pass tänkte jag. Och med de två. Hur skulle jag orka? Kanske skulle jag orka tio stycken… Jag var iaf övertygad om att jag tagit mig vatten över huvudet (ca en bassäng) och att jag skulle få traggla själv, ett halvt varv efter de andra två..

Men: Jag orkade ALLA (med serievila på 3 min i mitten). Och jag var inte ens avhängd: hängde med ”elittjejerna” (i mina ögon) hela vägen.

Jag förstår inte vad som har hänt… Har jag gått framåt?

För ett år sen hade det här nog varit helt omöjligt. Alla intervallerna höll farter under 1.20-1.18. De sista tre var på 1.16… Nu är jag lagom mör, förstås. Och idag, var jag inte uddlös!