Just nu är jag tacksam över varje litet framsteg jag gör. Plötsligt kan jag resa mig upp från en stol helt utan smärta. Jag bär ryggsäcken utan knivhugg, jag cyklar, svettas, gör utfallssteg.

Musklerna vaknar sakta men säkert och stabiliteten i mage/rygg börjar att bli bättre. Det finns förstås många faktorer som bidrar till att man får diskbråck. Dålig bålstabilitet är helt klart en av dem. Men vad är hönan och vad är ägget? Diskbråcket i sig gör ju att nervimpulser till bålmuskler påverkas. Musklerna börjar spännas på fel sätt och drar snett. Diskbråcket gör alltså bålen ännu mer instabil…

Nu börjar jag sakta känna igen mig i min egen kropp. Det finns en styrsel som inte fanns för någon månad sen. Öntligen kan jag börja göre mer komplexa övningar i gymet. Ingentling med vikt på axlarna förstås, men jag är ändå så tacksam!