Jag börjar inse att den här skadan kan bli långvarig…

Tre stora skadeepisoder har jag upplevt i mitt idrottsaktiva liv.

1) Ryggskada under basketspelandet. En segdragen ryggssmärta (inget speciellt skadetillfälle vad jag kan minnas) höll mig borta från spelande i ett år. Rehabade flitigt och blev till sist ”bra”, vilket betydde att jag fick (snarare får) problem igen när jag slarvat med bålstyrka o stretch.

2) Löparknä. För tre år sen (typ) när jag som nybliven löparfrälst ökade träningsdosen för mycket kom smärtorna på utsidan av högerknä som ett brev på posten. Hade samtidigt mycket ont i ryggen, och så här i eftrhand inser jag att jag nog fick ett återfall av rygg-ontet, och det var det som orsakade löparknät… Fick hålla upp med löpning i nästan ett år och det var otroligt segt att bli av med. Efter en höst och en halv vår av rehabstyrka och wetwest var jag till slut ”bra”, vilket betydde att jag får ont så fort jag springer för många dagar i rad eller slarvar med bålstyrka och stretch. (Historien upprepar sig?)

3) Bäckensmärtan. Det gick bra i våras. Ökade träningsdosen och resultaten började synas på tiderna. Dock började jag känna av en konstig smärta i bäckenbotten under långpassen, som jag äntligen vågat återinföra. Smärtan var jättekonstig, men gick över tills nästa dag. Tills efter en tuff träningshelg, när smärtan inte alls gick över utan bara blev värre och värre. Samtidigt började jag känna mig låst i ländrygg, och hade strålande smärtor ut i vänster ben och bäcken.

Läkaren har konstaterat att det troligen rör sig om disk-påverkan. En liten skada i som lett till läckage av inflammatoriska substanser  från en av diskarna i L5-S1 nivå, som gör att nerver ner till bäckenet påverkas… Ont som f*n gör det så fort jag försöker springa ett steg (dvs när jag glömmer bort mig och tar ett språng mot bussen tex)

Med tanke på hur LÅNG tid det tagit mig att bli kvitt mina tidigare ryggskade-episoder så har jag insett att jag börjat tälla in mig på att säsongen är slut… ”Tur att du hann gör under 40min innan du blev skadad” sa Joh-Anna. Och Ja, man måste försöka se det positivt.

Och kanske, kaaanske, kommer kortisonsprutan att påskynda att inflammationen i ryggen dämpar sig, men jag är som sagt bara måttligt positiv…

Idag har SL kortet verkligen fått kämpa…

Det har varit en riktig fläng-dag om man säger så. Hit och dit, över hela staden (och utanför…) och det kändes lite som att jag gick runt i cirklar.

Först in till stan, för att hämta den här

Inget annat apotek än Schele på Klarabergsviadukten hade Depo Medrol (kortison) med lidokain (lokalbedövning)-ampullen på lager, så det var bara att ta omvägen in till stan…

Sedan iväg mot Skanstull, för ett besök på Eriksdalsbadet. Massa folk, på land och i poolen. Men tyvärr inget wetwest sällskap idag! Tiden gick ganska fort ändå- 90min trampande, med ca 20min ”intervall” insprängt. Det gick iofs sådär med mina intervall-längder… Lite för mycket folk för att kunna köra på!Efteråt blev det plankan, rygg-övningar och stretch på trädäcket i bortre hörnet av badet.

Sedan, swosch iväg med buss och pendeltåg till Haninge. För möte med handledare och revidering av artikeln som vi förhoppningsvis ska få publicerad inom en snar framtid…( Nu börjar arbetet med diskussionen, den absolut jobbigaste delen.) OCH förstås, injektion av ovannämnda kortisonvätska i ryggen.

Jag fick ligga över en fotpall, och stålsatte mig inför den smärta som (som jag hört talas om) väntade. Han palperade fram det ställe som gör mest ont, och stack sedan in nålen.

Ett nålstick.

Sedan var det över.

Was??? Vad det där allt? Frågade jag, och han skrattade. Ja, det var det. Tydligen är det inte alls så farligt smärtsamt att få en kortisonspruta. Allt beror på utförandet. Om man inte träffar ben (periostet, benhinnan, har nerver) så kan det minsann vara helt smärtfritt.

Jag är dock endast försiktigt hoppfull. Endast en sida fick kortison, och det känns nästan som att jag har lika ont på båda sidor… Och kanske satte han injetionen lite för högt upp?

Nåväl, gjort är gjort och effekten dröjer någon vecka. Så vi får hålla tummarna!

Efter möte och rygginjektion fick SL-kortet jobba vidare. Pendeltåg tillbaka mot staden, och tvärbana till Sickla Udde för ”Hemmagjord-pizza-kväll” med vänner i Henriksdal. Otroligt mysigt, och gott. (Färdig deg is the shit!)

Sedan, buss till slussen och med en lucky strike klämde jag mig (bokstavligen!!!) in på en tunnelbana till Fruängen och var hemma på ett kick.

En fläng-dag är således avslutad, och jag reflekterar över den frihet som SL-kortet innebär...

Tyvärr inte tillbaka i löparskorna, utan tillbaka i Västertorpshallen.

Nu får personalen i hallen återigen vänja sig att se mitt tryne var och varannan dag igen. Englansvistelsen är slut, och jag måste ju erkänna att jag hänger en del i träningshallen. Igår blev det ett långt (lugnt) wetwestpass på 95min (nästan rekord för mig) medan de simmande gubbarna och tanterna kom och gick… Och idag återinvigde jag crosstrainern (den utan ”armar”) och körde lite intervaller 3* (2,3,4min) med en minuts vila mellan. Inspirerad av en viss Ingmarie!

Återkomst till Sverige betyder inte bara återgång till normala träningsrutiner utan även en del arbete. Imorgon väntar artikelmöte och förhoppningsvis också en kortisonspruta i ryggen. Handledaren har skrivit ut ett recept på en sådan som jag ska ta med mig.

Hurvaligen, en spruta i ryggraden. Kanske inte det roligaste man kan tänka sig.

Men jag ser fram emot det, eftersom jag hoppas, hoppas, hoppas på förbättring!

Sådärja. Fyra intensiva dagar senare var man hemma! (pust)

Vilken helg det varit.

En tidig start i torsdags morse och så vips var vi på flygplatsen och där var Petter. Stanstead Express till Liverpool Street. Vimmelkantig av alla människor. Folk överallt, lite skillnad från ”lugna” Derby. Fixa Oystercard, hitta rätt tunnelbanelinje, westbound eller eastbound? Vad hette hotellet nu igen?

När den första chocken lagt sig och vi letat oss bort från Oxford Streets kaotiska turistmyller (in i SoHO området)  började jag att trivas riktigt bra… Ofrivillig löpvila till trots så har helgen varit fabulous.

Vi bodde ute i förorten, väster om stan. På ett fräscht, prisvärt hotell med fina rum, bra service (och ett pyttelitet ”gym”,som jag ”testade” några mornar;)..)

North Acton låg på röda linjen (Central Line) och det tog ca 15-20min in till Oxford Cirkus, helt OK.

Så, vad har vi gjort?

Frågan är snarare: Vad har vi inte gjort?

Höjdpunkterna:

* Soliga fredagen. Hyde Park-häng, glassätning och Trampbåt i the Serpentine (fantastiskt roligt, vilket förvånade mig…)Vi hade en underbar förmiddag i solen. Tur att vi njöt ordentligt…

*Afternoon tea i National Gallerys Dining Room.

Vi flydde lördagens regn genom att äta scones och dricka te inne på museets fina restaurang. Ute på Trafalgar Square myllrade paraplyerna i regnet…

*We will Rock you, musikal på Dominion på lördagkvällen.

We will rock you har tydligen gått i snart TIO år nu. Vi förstår varför, den var bra! Storyn var kanske lite väl ”klatschig” men musiken är ju fantastisk!

*Camden Lock Market. Ett perfekt ställe att fly regnet litegrand. Marknaden vid Camden ligger dels vid slussen (The Lock) och dels inne i gamla stall, under marken. Det är utan tvekan den mest häpnadsväckande marknad jag nånsin varit på… Massor av mat från hela världen, hantverk, krimskrams, antikviteter, vintage kläder. Det tog aldrig slut och vi irrade runt som i en labyrint i flera timmar!

Självklart har vi också varit i Covent Garden, ätit Fish and Chips, sett Buckingham Palace, Marble Arch, Big Ben, London Eye, Westminister Abbey, etc…

Vi har ätit fantastiskt god mat. B.la på mysiga Foxcroft and Ginger, ett urmysigt Eko-hak i SoHo.  (Vi hade så tur som hittade just det stället, rekommenderas varmt!) Och vi har förstås varit på ett antal engelska pubar.

Allt har dock inte varit en dans på rosor. Här listas helgens ”lågvattenmärken”:

* ”Light Showers” på väderleksrapporten kan betyda allt från just detta, lätta skurar, till regelrätt SPÖregn. Lördagen spenderades tyvärr (för mig) i totalt dyngsura skor, hela dagen, pga ösregn… Det var då afternoon tea satt fint. (Jag satt under hela musikalen utan skor och strumpor för att värma fossingarna…) Man förstår varför paraplyer säljer bra i England. Vi köpte tre stycken under helgen.

* Ryggskott. Att få ryggskott är aldrig kul. När det händer mitt inne på National Gallery är det verkligen inte det. Hela vänsterbenet låste sig och jag ville bara lägga mig på golvet. Det gjorde jag förstås inte, utan hängde mig lite diskret över ett trappräcke…. Handikappad!

Egentligen har ju detta helt klart varit helgens största gissel. Har haft små-ont mest hela tiden (och med samma bäckenutstrålning.) Så någon joggtur i Hyde Park blev det aldrig tal om!

*Hemresa kl 02.50. Flyget gick 06.05 från Stanstead imorse, så resan från hotellet började okristligt tidigt. Men, det var inte alls så jobbigt som när jag reste ensam från Barcelona vid samma tid på dygnet…

Allt blir så mycket lättare när man är två:)

Och speciellt när personen i fråga är så uppoffrande att han gladeligen bär min handväska (liten, om mycket ”tjejig”) för att underlätta för ryggen…

Och återigen reflekterar man över hur extremt FORT tiden går när man har roligt! 

Och da pratar jag forstas inte om min egen vikt…

…utan vaskan.

Nar man reser med Ryanair ar det stenkoll pa vaskans vikt som galler. 15kg incheckat bagage. 10kg handbagage.

Om siffrorna inte stammer blir det ”the re-packing of shame” langst framme i incheckningskon pa flygplatsen. (och det vill man helst slippa.)

Imorgon bitti sager vi hejda till Derby och styr kosan mot London. Dar kommer jag att mota upp Petter och stanna i fyra dagar, medan familjen fortsatter resan hemat.

Det betydde alltsa att det var sista dagen in ”Derby Town” och vi har passat pa att kuta runt i favoritaffarerna (sa att vi sakerligen overtrassserar vask-vikten) och ata engelska kakor och favoritmaten.

Och trana en sista gang forstas.

Lyckades klamma till med 6*6min pa crosstrainern dagen till ara. Hyfsad medelpuls, som steg fran 166 pa forsta intervallen till 181 pa sista. Svetten lackade och benen blev trotta. (Skont efter gardagens nagat ”misslyckade” pool-pass.)

Nu blir det troligen stiltje pa traningsfronten i 4dagar i London (vilket ju inte ar ”my cup of tea” egentligen…) Nar man inte kan springa blir det lite mer omstandigt att trana…

Troligen blir det ocksa bloggar-stiltje pga datorbrist. Aterkommer den 18e juli!

Da har jag forhoppningsvis inte shoppat mer, eftersom att vaskan precis klarar viktgranserna i nulaget…

Cityweekend here I come.

Idag har jag lart mig en del.

Bland annat att the English Civil War borjade i Nottingham, och att Nottinghams slott (ja precis, det som Robin Hood harjade omkring) totalforstordes i samband med krigets slut.

Jag har ocksa lart mig att man absolut INTE ska forsoka wetwesta pa ”Ladies only swimming” tiderna i Derbys badhus. Ladies only, betyder, precis som du anar: bara damer i simhallen. Och  det betydde ganska mycket damer.

Det var en Honsgard och jag ville nastan fly darifran.

Poolen svammade over (bokstavligen) av tjocka (och nagra smala) damer, tanter och tjejer. Vissa simmade, andra flot bara omkring eller stod och hangde. Jag fick knappt plats over huvudtaget. Att kora intervaller var helt uteslutet. Trots att jag med wetwesten tar valdigt liten plats, tycktes vissa tycka att det var helt OK att preja mig totalt in i kaklet. Jag gjorde mitt yttersta for att zick-zacka over poolen for att inte vara ivagen.

Hade nastan varit roligt att se en GPS-karta over mitt kaotiska trampande…

Till raga pa allt var badvakterna ratt sa otrevliga, och verkade nastan driva med mig. ”Oh, so she can actually swim” horde jag en av dem viska nar jag tog av mig dynan och simmade nagra langder efterat.

HUR DUM far man bli?!

Suck.

Men, jag har ju lart mig massor om Nottingham idag ocksa! The home of Robin Hood, and his merry men! (typ?)

Vi aker ofta till Nottingham och shoppar, men idag bestamde vi oss for att besoka slottsomradet. Tyvarr totalforstordes hela slottet efter the Civil War, som sagt. Men man har byggt upp en liknande byggnad vid muren (som till viss del finns kvar).

Vi at sedan en sen lunch i England forsta pub: Ye Old Trip to Jerusalem. Om du nagan gang reser till Nottingham ar ett besok har absolut ett maste. Puben ar nastan 1000ar gammal och ligger halvt inne i berget under muren.

…och maten var supergod. Den som inte ar overfortjust i Engelsk Pubmat kunde ocksa fa sig en god maltid! Och alla faten lansades…

En otroligt harlig dag i Nottingham med andra ord. Dock saknades en viktig komponent.

VART fanns Raven?

Tillslut hittade jag honom, nere i kallaren pa museet

Kanske ar jag skrockfull, men betyder det inte lite otur att kopa loparklader och skor nar man ar skadad?

Det kanns namligen som att jag nu tagit ut ”vinsten” i forskott i och med dagens lopar-inkop.  Att jag tar for givet att jag kommer att bli hel och frisk igen, fast det inte ar sakert. Att jag i och med dagens hybris blivit ”jinxed” sa att skade-elandet blir annu mer utdraget…

Men HUR ska man kunna halla sig nar det ar sa billigt?!

Vad sags om denna troja? Med sma vantar i armarna, och en perfekt mobilficka bak. Jag som alltid lufsar runt med samma slitna loparklader (studentekonomi you know) kan nu lysa ikapp med ovriga fargglada lopare i skogen.

OM jag blir skadefri det vill saga…

…and in with the old!

Det har skulle kunna bli annu ett depp-inlagg om skadan i ryggen som bara blir varre. Men det finns faktiskt annat, betydligt roligare att beratta om!

I helgen fanns en enorm, ”antiques fair” i Kedleston Hall, ganska nara Derby, som vi forstas besokte.

Det finns sa manga gamla, fina herrgardar (slott?) in the English Countryside. Kedleston Hall ar en av dem.

Bara sjalva ”tradgarden” var breathtaking. For £9 fick man ga in i huset, som byggdes pa 1700talet av faniljen Curzon. Tydligen bodde familjen aldrig i huset, utan anvande det mest som festvaning och ”skrytbygge”.

Maktiga salar och vackra malningar overallt. Man blir forvanad over hur intressant det ar med gamla hus och historia!

Allting var utsokt dekorerat, med tusen detaljer overallt.

Vi har ocksa firat Grandmas 80e fodelsedag idag. En ansenlig alder aven om hon nog inte anses vara antik annu!

Har aven kommit fram till att jag troligen ska testa bade akupunktur och ett besok hos en kiropraktor nar jag kommer hem. Nagat maste ju kunne rada bot pa denna f*rbannade rygg!

Ps: Om nagan har tips pa en bra kiropraktor sa ar det valkommet!

Det kunde varit sa annorlunda!

Kanske ar det svart att prata om bakslag nar man inte ens hunnit blir riktigt ”bra”. Men visst, jag hade en kansla av att skadan blivit mycket battre. Jag hade nog fel.

Skiten ar kvar. Igar testade jag att jogga det kom tillbaka efter 1min. Igar sprang man Muskoloppet hemma i sverige. Och Race 4 Life, 10km i Leicester som jag hade tankt vara med pa. Men nej, sa blev det forstas inte, utan 1min pa lopband inomhus. Tillen foljd att jag har betydligt ondare idag.

Det sitter i ryggen. Jag undrar om det ar en lasning? Eller en kota som glider?  Precis ovanfor svanskotan gor det ont, och stralar ned i backenbotten. Det varsta ar att det verkligen forvarras av vissa vardagliga saker- bara ryggsack eller pasar, boja sig ner och knyta skorna, lyfta nagat. Det laser sig, och jag far ont.  HUR ska man kunna undvika dessa saker helt?

Laget kanns lite hopplost nu. Inte sprungit pa flera veckor, och anda ingen forbattring. Den dar kortisonsprutan i ryggen kanns plotsligt mycket lockande!

Men samtidigt maste jag forsoka tanka positivt. Livet ar bra, vi har alla halsan och en liten ryggskada ar bara en petitess egentligen. Jag kan bara inte springa…

Just nu skulle bloggen nastan kunna omvandlas till en shopping-blogg.

Nar regnet tidvis oser ned som om vadergudarna hallt hinkvis med vatten fran skyarna finns inte mycket annat att gora an shoppa. De senaste dagarna har det blivit en hel del shopping alltsa. Jackor (ja, flera), shorts, trojor, linnen. Primark, TopShop, Bershka. Tillbaka till TopShop, in pa Oxfam, British Heart foundation (charity shops) och sa tillbaka till Primark.

Men, just det. This is supposed to be a training blog.

Men, for att kunna trana maste man ata. Och idag fick jag antligen en riktig afternoon tea pa ett cafe medan regnet oste ned utanfor. Det ar verkligen my cup of tea. Varm scone med kramig gradde och sylt.

Det var aven en perfekt uppladdning for nasta inomhusaktivitet:

Traning pa gymet.

8*4min intervall pa crosstrainer.

Svettigt och jobbigt. Kanske inte rikigt som lopning, men precis som nar man kor utomhus ver riktigt tufft mellan 3e-5e intervallen. Sedan efter 5e gar det fort och sa vips ar det over! Totalt 60min pa maskinen. Skadan kandes lite ommande, man inget man inte kunde ignorera.

Benstyrka pa det och jag var genomdrankt i svett, igen.

DET ar ocksa my cup of tea…