Aldrig nagansin har jag klagat pa att ljudnivan varit for hog under ett spinningpass. Snarare tvartom. Musiken ska vara hog, dunkande och medryckande! Bara pensionarer klagar pa for hog musik under traningspass.

Trodde jag.

Idag skulle jag och pappa ga pa spinning. Det slutade med att vi gick ut ur salen efter 30sek. ”Now I’m gonna blast your ears!” sa ledaren, och jag trodde arligt talat att hon skojjade nar hon drog pa stereon. Musiken skar genom oronen, som en kniv genom trumhinnan. Flera av deltagarna holl for oronen till att borja med. Vi tittade pa varandra, undrade nar hon skulle sanka. Det gjorde hon inte, utan skrek bara hogt i lurarna for att overrosta musiken.

Da gick vi ut, som sagt.

Hog musik i all ara, men hjalp, det maste val finnas en grans!? Mer betyder inte alltid battre. Som det var nu sa hordes knappt musiken, utan bara en forskrackligt skarande ljud. Direkt skadligt for oronen, det ar jag saker pa.

Vilken mes, kanske du tanker? Sa farligt kan det omojligen ha varit. Men tro mig, jag var helt chockad over att nagan kunde stanna darinne mer an 30sek… Kanske ar deras horsel redan helt forstord?

Nagat besviken blev jag forstas, men skrattade mest bort det (efter att ha berattat i receptionen om var upplevelse) och korde ett eget pass istallet. 45min crosstrainer, vararv 30 med ratt tungt motstand (typ av troskel) och styrka pa det.

Men vi har sjalvklart hunnit med en del annat idag. Bland annat en del shopping och ett besok i en mycket trevlig affar…

”Charity Shops”, eller Secon hand for valgorenhet, ar valdigt vanligt England. Idag var vi inne i en som skanker pengar for beskyddandet av katter i Derby. Ganska trevligt maste jag saga:)

En annan trevlig affar, med massa fint godis…

Totalt sett en mycket bra dag. Och jag vill papeka att jag ar valdigt nojd over att fortfarande ha mina trumhinnor i behall, O-busted sa att saga…

Inte har man varit borta manga dagar innan man dras tillbaka till det svenska.

Svenska meatballs, svenska kanelbullar och skorpor. Allting inhandlades idag, nar familjen akte till IKEA i Nottingham for att kopa window-blinds till Grandma.

Och lite svenska bilar..

Gamla godingar varvas med helt NYA saker. Vad sags till exempel om en trappmaskin som verkligen ar en rullande trappa? Bara att borja klattra…

Efter att ha kort 40min crosstrainer, (med lite latta 10*2min intervaller insprangt) sa borjade jag klattra. Forst kandes det lojligt latt, men sedan, nar farten okades fick man kampa for att varken ramla av eller hamna i botten.

Jag och pappa varvade, 5*2min var. (Med vila 2min medan den andra korde.) Och jag blev riktigt slut! Mjolksyratraning sa att det skriker om det…

Dock tror jag att skadan blev nagat ”uppretad” av det energiska trampandet, kanner av bade rygg och backenbotten litegrand nu. Det kan dock vara gardinstangs-barandet som ar boven i dramat… Vi far se hur det utvecklas till imrogon!

Sadar ja!

Nu ar jag medlem pa gymet DW Sports i Derby. Efter att ha signerat ungefar 10 olika papper, och atskilliga ganger fatt intyga (med cirka 50 kryss i olika rutor) att jag ar fullt frisk, fick vi antligen satta igang och trana.

Eller just ja. Forst var vi ju tvungna att fa en ”Introduction” (som tog ca 40min) dar de bland annat forsokte salja loparskor och diverse onodigt krafs till oss stackare, som bara ville satta igang och trana…

Att det ska vara sa krangligt! Men nu ar jag i alla fall medlem, i 6 veckor, for ynka £40, och kan trana hur mycket jag vill. Kommer dock inte att utnyttja 4 av de veckorna..

Gymet ar fint och stort. Valdigt oppet och svaljer enormt mycket folk. Hundratals konditionsmaskiner, ratt mycket fria vikter (dar endast testosteronstinna herrar tycks trana) vanliga maskiner, pilatesbollar OCH- en del for bara tjejer… En separat overvaning i ett morkt horn av lokalen, dar tjejer ska kunna trana, gomda fran insyn. Suck, varfor? Jag blir sa anti det har med separata tjejgym! Vagar tjejer inte svettas infor killar, eller vad ar det fragan om? Skams de for att da inte lyfter lika tunga vikter? VA? Kanske ar man inte sa snygg nar man tranar, men josses, det spelar val ingen roll! Och aven om man inte ar jattevaltranad ska man inte behova gomma sig! (Kanner nastan att jag far viga ett helt inlagg om det nan gang…)

Fint gym eller ej- luftkonditioneringen fungerade inte sa bra direkt. Varm som en bastu blev det efter ca 5min pa crosstrainern. Vet inte om det var vatskeforslusterna eller det faktum att armarna var med och jobbade, men pulsen gick upp som en jadra raket.

3*12min troskelintervall, med 2min vila pa Crosstrainern. Medelpuls lag pa 175, 180, 183. HUR tusan gick det till? Det ar hagre puls an nar jag kor banintervaller… Jag behover val inte ens namna att jag svettades mest av alla pa hela gymet?

Hjartat fick i alla fall jobba ordentligt idag tydligen- Kanske var det dagens uppladdning som gjorde susen?

Alla lander har sina egenheter. Kulturen, humorn, maten. Manniskorna.

England ar som ett andra hem for mig, men idag har jag tagit mig lite tid att fundera over skillnaden mellan Sverige och England.

I England ar maten fetare och manniskorna (rent generellt) tjockare.

Jag maste saga att den typiska engelska maten inte tilltalar mig sarskilt. Mycket vitt (trakigt) brod, bacon och carvery pa marknaderna. (Och frukosten ska vi inte tala om!) Vi vallfardar alltid till den indiska grillen pa Donington market, dar de saljer frascha tandoori-kycklingspett i brod. (Med det sager jag inte att vi i familjen ar speciellt nyttiga, det slinker ner otaliga glassar och choklad under dagarna…)

I England ar alkoholkulturen betydligt mer fri.

Badhus-kulturen ar aven mycket annorlunda har jamfort med hemma, det har jag fatt lara mig under mina wetwest-utflykter.

–Folk ar otroligt pryda. Du far (gud forbjude) INTE byta om oppet i damernas omkladningsrum, trots att det bara ar damer dar. Omkladningsrummen ser ut som sma labyrinter av ”cubicles” dar man forvantas smussla med dina ombytesklader. Man far INTE heller duscha av sig kloret utan badklader pa efter simning/wetwest- da blir man utstirrad som varsta blottaren…

Men hjalp!? Varfor detta smusslande?

Det ar ju bara damer/tanter/tjejer/flickor darinne. Tycker att det ar otroligt konstigt, med tanke pa att manga tjejer verkar valdigt ”opryda” nar man ser vad de har pa sig till vardags…

Hur som helst. Ett bra wetwest-pass blev det, bland plaskande ungar. 85min, (varav 20 spenderades med att forsoka att smalta tandoori-spett och glass som atits alldeles for nara inpa passet). Kunde for forsta gangen kora lite hardare utan vare sig ont i backenbotten eller rygg. Blev 20min ”snabbdistans” foljt av 10 ”intervall-langder”.

Det gar framat!

Blev forstas otrooooligt uttittad dar jag trampade. Tror inte att wetwest spridit sig pa samma satt har i england som i sverige. De undrade nog om jag inte kunde simma…

Wetwest i all ara, men en englandssemester blir inte samma sak utan lopning i parken. Haller tummarna pa snabbt tillfrisknande…

PS:

Framme!

Efter en relativt smartfri (forutom ett ryggskott) och smidig resa anlande vi igarkvall (sent!) till Derby, England, dar Grandma bor.

Derby ar en mysig liten stad, (med cirka 1miljon invanare) precis i mitten av england. Har spenderas dagarna med shopping, strosande pa stan, strosande i parker och mat/glass-atande.

Allt det har vi gjort idag.

Och sjalvklart har vi shoppat pa Primark. Lika efterlangtat som mjukglassen! Primark ar billigt som, hmm, jag vet inte vad. Men det finns fantastiska kap att gora:)

Pa traningsfronten har det varit ganska lugnt. Besokte ett av stadens gym ikvall. Men pa nagat satt kanns det som att de vill gora det sa krangligt som mojligt att trana. Pa manga stallen later det: ”Only memebers can train here”, och idag fick vi hora: ”Introduction is mandatory if you want to become a member”, etc. Sa nu blir det troligen ett sexveckorsmedlemskap for att kunna trana de tva veckorna vi ar har…

Nar det galler skadan: Ingen smarta i vila langre! (Ta i tra) Fick dock en smartsam episod av ”ryggskott”/lasning i landryggen under resan nar jag med bojd rygg skulle putta en vaska med foten. Kande mig som en gammal tant. Ryggskott liksom? Vilken 23-aring far det?

Ryggproblemen har dock fatt mig att inse att problemen verkligen sitter just dar, och inte i backenet. Nar det hande stralade det namlgen smarta nedat och inat, just dit dar jag har haft ont nar jag sprungit.

Imorgon blir det mer shopping, och mer glass- Donnington market vantar.

Oj, vad irriterande det blir utan de tre sista bokstaverna i spraket. Fragan ar ju om det kanske blir lattare att lasa om jag skriver pa Engelska?

Så här i skadade tider funderar jag på hur likställda träningsformerna är.

Crosstrainer (dock en sådan utan ”arm-pendling”)  fungerar nämligen utmärkt för mig just nu. Inget ont alls. Kör istället för att hålla armarna stilla en sorts egen ”löp-armrörelse”.

Den här veckan har det blivit två rätt så tuffa pass på en sådan ”tramp-crosstrainer”. I tisdags 2x 20min tröskel, med puls 170-179 i medel.

Idag, intervaller: 4x4min, 4x2min, 4x1min, 4x30sek. Med 1min vila mellan.

Det ÄR ju ganska jobbigt, såklart. Men inte riktigt lika jobbigt som löpintervaller. Eller, jobbigt på ett annat sätt… Mer begränsat.

Man använder ju inte samma muskler, och får inte samma mjölksyra i hela kroppen. Så frågan är, hur mycket kommer man att tappa av att bara köra crosstrainer och lätt wetwest?

Och nu blir det England, och kanske inte ens nån crosstrainer att tillgå?

Vilka fantastiska dagar vi har!

En hel del sol och bad har det blivit, inte bara iklädd wetwest. Stockholm är vackert, och det är faktiskt lite tråkigt att lämna stan imorgon.

Gårdagens absolut knäppaste händelse:

En FÅGEL delade tunnelbanevagn med mig på väg in till stan på morgonen. Han ömsom satt och tittade ut, ömsom panikade runt (och flög in i mitt hår!). Hela vagnen engagerades i att få av stackaren levande (på en ”utomhus-station”). Plötsligt var han borta, och jag trodde nätan att han lyckats komma av…

Men Nej. I Zinkensdamm upptäckte jag honom, sittande på baksidan av underbenet på mannen framför mig. ”Ursäkta mig”, sa jag, ”du har en fågel på benet”…

Vi kom överens om att killen skulle försöka gå av riktigt långsamt, för att få med sig fågelstackaren… Personligen får jag aldrig veta hur det gick, för jag gick av i Slussen.

Efter wetwest i Eriksdal, och sedan tripp till Tandläkaren för hål-lagning vad det dags att träffa Kajsa (Huddinges AISs bästa, och absolut, snällaste långlöpare) och äta StikkiNikki glass!

När Kajsa åkte hem var det dags att träffa nästa gäng med tjejer. Det blev en helkväll på söder- man måste ju passa på medan solen är framme!

Och idag?

Solskenshistorian fortsatte, i gräset vid Långsjön. Hade gärna stuckit ut o sprungit imorse, menmen, ingen idé att deppa!

Imorgon bär det av till England. Men först iväg till gymet för ett (troligen) svettigt pass!

Om du ser en konstig typ, med blått flyt-bälte runt magen, trampa runt, runt, runt, runt, i en pool nära dig, så är det säkert JAG.

Om du ser en konstig typ kräla runt i gräset i ett hörn på Eriksdalsbadet, desperat kämpande i nån ”kissande hunden pose” så är det säkert JAG.

Troligen har jag, enligt konstens alla regler, skämt ut mig. Men, jag har i alla fall fått en otroligt fin bränna!

…låten, by MC Hammer, spelades högt i lurarna på väg hem från dagens möte.

Mitt bäcken är friskt, och starkt. INGEN fraktur, ingen artros, no nothing. Läkaren (dvs min handledare) tycker att bålstyrka och alternativträning (dvs wetwest o cykel) går bra tills smärtorna går över. Viktigast är att aldrig göra något som gör ont (och hur lång tid det tar vet man dock aldrig…)

Ryggen då?

Jo, en viss förträningning av nervforamina (läs: hålen som nerverna passerar ut genom) i ländryggens lägsta (L5-S1) nivå kunde man se. En liten kot-instabilitet och en benpålagring, som kan vara det som klämmer på nerverna som går ner i bäckenet. Det är också där jag haft ont i ryggen…

Det är så skönt att få det svart på vitt. (Bokstavligt talat.) Ingen stressfraktur!

Resten av mötet var också en trevlig historia. Jag fick beröm för den introduktion/bakgrund jag skrivit till artikeln. Min kollega (och klasskompis) hade börjat nysta i statistiken och arbetet med att färdigställa artikeln går vidare… Med siktet inställt på American Journal of Sports Medicine.

Hybris? Ja, det tycker nog jag själv. Från början hade vi mest funderat på att skicka in den till Scandinavian J Sports Med. (och bara det gjorde mig lite nervös)  men handledaren ville sikta högt… Vi förväntar oss inte (i alla fall jag) att få våran lilla studie med 44 deltagare publicerad där, men iofs, varför inte testa?

Nu är det dags för ytterligare stekning i solen:)

Tack och lov!

Orolig som jag är har jag ju varit tvärsäker på att det är en stressfraktur jag drabbats av, och att löparåret därmed varit  totalslut. Efter ett besök hos idrottsläkaren B-C (som också är min handledare i projekt ”knäsmärta”)i Haninge idag är jag något lugnad. Inga tecken på stressfraktur i den kliniska undersökningen. Jag fick hoppa, ligga på mage, rygg, böja benen hit o dit, osv. Och inget tydde alltså på egentliga bäckenproblem…

Men VAD är då problemet?

Troligen (trodde han) kommer problemen från en nervstörning i ländryggen! (Obs, jämför löparknä, som han också tror kommer därifrån…) När jag studerade min egen smärtritning, som alla patienter får fylla i innan undersökningen, så insåg jag att jag ritade ganska ”neurologiska” smärtor… Och det faktum att smärtan hoppat omkring(från höger sida av bäckenbotten, urinblåsa, till mer på vänster sida)  borde ju kanske också tyda på att det inte är en specifik skelettskada?

Hur som helst. Läkaren tyckte att han kände en viss kotglidning i nivå L5-S1, och jag blev tillfrågad om jag villa bli röntgad. Ja för tusan, bäst att få säker diagnos. Så, iväg till handens närsjukhus på drop-in röntgen av ländrygg och bäcken. Fick även recept på anti-inflammatorisk medicin (Diklofenak) som förhoppningsvis lugnar de retade nerverna… Om detta inte hjälper blir det injektion kortison i ryggn.

Alltså- goda nyheter (än så länge, jag inväntar röntgensvaret innan jag ropar hej)

Rygg-problem känns lite lättare att acceptera och hantera än stressfraktur. Vet dock inte vad prognosen är för återgång till träning. Smärtorna måste väck först- och kotglidning låter ju inte heller helt superbt…

Helt lugn blir jag inteheller  förrän jag får reda på resultatet av röntgen imorrn. Smärtorna är ju kvar (kan inte ens ta några joggande steg till bussen), och jag har lite svårt att tro att den lokaliserade bäckensmärtan verkligen kan komma från ryggen!

Menmen, tills jag blir bättre är det väl sånt här man får ägna sol-timmarna åt…

Sist vill jag bara säga att jag är förundrad hur snabbt allt gick idag (undersökning, röntgen, läkemedel, allt på under två timmar!) Allt blir så mycket lättare när man ”har kontakter”. Och jag är så tacksam att jag fick smita föra i kön just den här gången!