Hållhake

Som ”kandidat” på kirurterminen är man oftast inte mycket värd där man står och trängs med överläkare, ST-läkare och Operationssköterska runt såret. Man känner sig alltid ivägen och är ständigt lite rädd för att överhuvudtaget röra något… Men EN sak kan vi faktiskt hjälpa till med: Hålla haken. (Eller hakarna). ”Håll-haken kandidat!” ropar/frustar/skriker läkaren, och jag griper tag i haken, och håller. I flera timmar om det behöver…

Börjar gäspa bakom musnkyddet, benen blir tunga. Men, jag håller i haken.
En hållhake, det är jag det.

Torsdag kväll.
(Ännu en) lång vecka snart till ända. Kärlkirurgen har varit en spännande placering!
Träningen har funkat bra, trots viss mental trötthet.
Jag har dock märkt en tydlig tendens: torsdagsträningarna, när jag i min ensamhet springer (snarare stretar och snigel-joggar) hem från SÖS- blir typ alltid filmjölksträningar.  Jag försöker köra intervaller, men det går aldrig bra på just torsdagarna…

Idag när jag stack ut från kulvert-utgången på SÖS-baksidan slog en STORMvind av snö emot mig. Årstabron var en pina. Det skulle, trots snöstormen, iaf bli 3×12 min tröskel hade jag tänkt. Host. Tröskel blev det inte. Varken benen eller huduvdet ville vara med tror jag- pulsen kom inte ens över 160 förrän på sista omgången. Suck. Jag var så missnöjd med min egen ”effort” att jag döpte om passet till ”distans med några fartökningar” och då blev jag nöjdare:)

Kroppen får bestämma, och på torsdagar är jag kanske lite extra trött?
Lång vecka (men ännu inte fredag). Jag tror också att tisdagarnas intervallpass har en tendens att sätta sig i benen.
I tisdags ex: 10x400m. + 4×400 med spikskor… Vilket pass!

Nu dags för ett varmt bad.
-”Ja tack” säger benen och min högra arm, som är helt slut efter allt hakhållande!

Nakenfotografen

En något blåslagen Lisa checkar in efter en otroligt trevlig helg, so spenderats ute på Ornö i skärgården.

Det är förstås ingen som slagit mig. Blåmärkena som täcker höger höft samt skrapsåret på hakan, är helt och hållet orsakade av min egen klantighet!
Jag har ramlat, 4 ggr i helgen.
3 ggr ganska rejält.
Man säga att jag upptäckt ett nytt sorts fall, som skulle ingått i min fallstudie:

Hybriskurvan.
Att försöka vända på en isig väg är inte lätt. Du kanske tror att du har full koll, att du saktat ner tillräckligt för att lugnt vända och trycka på igen. Kanske har underlaget varit förrädiskt bra innan vändningen/kurvan? När du inser att foten inte får något grepp alls är det redan försent, och du slår hårt i marken.
Få aldrig hybris i en kurva!

Igår (lördag) föll jag riktigt hårt när under löpturen skulle vända i botten av en backe. Höft, knä och haka slog i marken: Whiplash-skada var nära, och nacken är stel idag…

Sedan åkte vi till Ornö, (JAG körde till Dalarö!) och kvällen spenderades i goda vänners sällskap.
Jag och Helena delar pulka… Man blir aldrig för gammal!
På kvällen fick jag agera nakenfotograf då gänget (alla utom jag) skulle nakenbada i en isvak. Crazy people! Jag trivdes ypperligt med att slippe både blotta mig och slänga mig i det iskalla mörka vattnet…
Helena, Julia, Niklas och Ebba…
Övriga grabbar var nog fortfarande ute i bastun när bilden togs.
Idag skulle jag ut och småjogga en timme ute på sliriga, isiga, snö-skorpiga stigar ute på ön.
Solen sken och allt var underbart.
Utom underlaget.
Hybriskurvan testades idag igen- aj.
Men den värsta vurpan kom då vi promenerade (med tung ryggsäck) till båten på väg hemåt. Jag sträckte armen, och fick ont i det gamla knät…
Varför ramlar jag HELA tiden?
Jag slår ju ihjäl mig snart… Dags för de där broddarna tror jag.

Ändrade planer

Att vara flexibel är en bra egenskap har jag märkt.

Jag är inte jätteflexibel.
Vill tro att jag är liiiite spontan, men jag gillar att ha koll och kontroll.
Idag hade jag koll- jag skulle jobba efter skolan (trodde jag!)
Bad kompisar ta anteckningar från missade föreläsningar. Stack iväg, stressade, sprang, åkte- till Kista norr om stan. Trängdes på blå linjen.
-När jag kom fram till jobbet (personlig assistent) å var det redan en assistent där. Schemat hade ändrats utan att jag fått reda på det…. ”Du jobbar nästa vecka Lisa…” Well, tack så mycket, det var bara att åka hela vägen tillbaka → Ändrade planer.
Jag var något irriterad.
När man väl kämpat sig dit vill man helst få det gjort!

MEN- det fick inte förstöra min kväll- åkte till stan och gick på AW (after school egentligen).
Och jag måste säga att kvällens oväntade ledighet vändes till något positivt:)

Igår fick jag också vara lite flexibel:
Joggade iväg från skolan vid femtiden, på väg mot Älvsjövägen för intervaller. 3x10min. När jag kom fram var min promenadväg täckt av glashal blank-is → Ändrade planer igen.
Intervallerna fick göras på en trottoar med flera övergångsställen (inte bra, livsfarligt, och en massa stopp). MEN, iband måste man bara finna sig i ändringar… Och kanske var det bra med ett lite lugnare pass?

Och i helgen hade jag tänkt mig en lugn plugghelg hemma, men, det blir nog en helg ute på Ornö istället!
Tidig start imorrn. Ändrade planer:)

Better get used to it

YES!

Yes, Ja, Hurra, Vilken dag, Vad bra, Jag är glad!

Jag klarade körkortet!
-på dagen ett halvt år efter min första körlektion…

Det är helt fantastiskt. Helt sjukt, förvånande och nästan absurt. Det trodde jag aldrig för ett halvår sedan. Men körkortet är mitt, och nu får jag alltså ge mig ut på vägarna.

Är det verkligen sant? Ska JAG, ut och köra bil, SJÄLV?
Det känns nästan som att jag är en klåpare, som lurat körprövaren att jag kan köra bil. Eller kanske är det så att jag faktiskt lärt mig att köra bil!? Hur som helst var körprövaren riktigt sympatisk, jag tror att jag hade rejält med tur! Det kändes som att han ville godkänna mig. Vi körde runt lite i Södertälje, och jag slapp både ”vända på första, säkra plats” samt ”backa runt hörn”… De 35 minutrarna kändes som typ 10minuter och helt plötsligt så satt han bara där och sa att jag var godkänd!

Underbart skönt att ha det avklarat i alla fall.
Inget mer stress fram och tillbaka till Södertälje. Ingen mer teoripanik eller stress att övningsköra mer.
Ahhhh…

Nu har jag alltså fått fira i dagarna tre:)
-teoriprov
-personliga rekord
-körkort

Lycka!
Efter provet firade jag med att förnya mitt gymkort i Västertorpshallen, och köra ett lätt pass på tramp-maskinen. Ikväll firar jag med White Lady tårta…

…så skönt att slippa pressen!
Nu kan man ”bara” koncentrera sig på skola, jobb och plugg, och TRÄNING förstås;)

One down..

…and one to go!

Teoriprovet gick bra igår (tack och lov). Det hade varit lite pinsamt om jag inte klarat det.
Fick nämligen en del kommentarer innan: ”Äsch det klarar ju varenda 18-åring. Det klarar du lätt!” Visst, jag hade oddsen på min sida men tog inget för givet, så nu är jag lite lättad.
Jag har även fått kommentaren: ”Vad kul, halva körkortet klar då!”
Nja, jag skulle nog säga att teorin bara utgöt typ 20% av körkortet…
Så nu kvarstår tyå 80% av ”the effort”. Imorgon är det dags.
Ingen kräksjuka än, så jag hoppas på att slipper… Men min stösta skräck är att drabbas mitt under körprovet!

Träning ikväll och jag vet inte vad som hände: inomhusintervaller i Storängshallen var det som gällde. Kroppen kändes lite sliten men jag lyckades dunderpersa (sätta personligt rekord) med typ 10 sek på 1000m, TRE gånger. Först: 3.26 sen 3.24, sist 3.23…
Passet var uppbyggt med tre serier av 4×200, 1×1000. Hög fart, och bra draghjälp! Är så nöjd!

Firade teoriprovet igår med ett ordentligt crosstrainer-pass och stora lass-med-glass hos Petter…
Ikväll firar jag persen med blodpudding, premiär av House på TV:) och lite mera glass… 

Jag hoppas på att få fira imorrkväll också, men jag har egentligen inte så höga förhoppningar på det.
Men: övning ger färdighet, så jag hoppas iaf på att få slippa kräk-utbrott!

Håll tummarna

Som vanligt är helgen alldeles för kort!

Efter en intensiv vecka kom en skön, välbehövd helg, som fylldes med sol, löpning, övningskörning, tjejmys, lite IKEA, mer bilkörning och lite längdskidor.
.
Tyvärr slutade helgen med lite vinterkräksjuk-paranoia. Med kräksjuka i familjen blir jag supernojjig, och helt övertygad om att jag också kommer att få den… Man skulle helt klart kunna kalla det en fobi.
.
Veckan som kommer innehåller en hel del nervösa moment. Imorgon skriver jag nämligen körkortsteori-prov på eftermiddagen! Samtidigt som jag är nervös äver detta, är jag helt inställd på att bli akut kräksjuk under dagen så att jag inte kan skriva!
Så- Jag håller tummarna för att: 1) Jag inte ska bli sjuk
2) Jag ska klara provet…
.
Har pluggat en hel del teori ändå.
När man är van att stiga upp kl 06.00 kan man inte sova länge på helgerna heller, så jag har minsann varit uppe tidigt och pluggat innan träning (idag blev det 8x4min intervaller på brandvägen, nöjd!) och bilkörning… Men man kan aldrig vara säker!
.
Och egentligen bryr jag mig inte om provet, jag vill bara slippa det hemska Caliciviruset!

Bostadsrätt

Rätt att bo i en bostad?
Eller rätt att hyra?
.
Spekulation, spekulation…
.
Liljeholmskajen, Hammarbyhöjden, Årstaberg, Årstadal, Midsommarkransen, Aspudden, Hägerstensåsen. Någonstans måsta man bo, frågan är vart? Och hur?!
Allt jag kräver är:
  • En fin liten (färdigrenoverad) lägenhet vore trevligt (är ingen ”fixarlasse” direkt…)
  • Närhet till tunnelbana, gärna pendeltåg (till huddinge måste man ju kunna ta sig, till träningarna)
  • Gärna närhet till skogsområden för löpning
  • Inte för dyr kostnad (varken månadsvis eller köpkostnad!)
  • Gärna nära staden om det går (dock är denna punkt svår att kombinera med föregående)
Ajdå, det blev en ganska lång lista ändå… Letandet fortsätter, om än långsamt!
En bostadsrätt är en investering, en investering som inte blir möjlig utan föräldrars hjälp om det ska bli nåt innan examen…

Huvudet hemma?

När huvudet inte är med fungerar inte mycket…

Tröttheten i huvudet var stundtals bedövande (och bedrövande) idag.
Inget fokus, ingen ”edge” eller finess. Inte mycket vilja till någonting.
  • Jag somnade nästan på röntgenronden på morgonen (ett mörkt rum, inte bra kl 07.30)
  • Jag satte på mig operationströjan ut och in, OCH bak och fram.
  • Började sen nästan gråta när någon påpekade felet (varför?!)
  • Jag glömde nästan munskyddet
  • Jag råkade slita av mig operationsmössan inne på OP-rummet (förbjudet!)
  • Och sen, på väg hemåt, kunde jag verkligen INTE köra intervaller.
Jag började löpturen, och bestämde mig för köra 4x8min.
Sen när jag efter första intervallen insåg att jag inte fått upp pulsen över 150/min förstod jag att psyket inte riktigt villa vara med idag. Tre fis-joggs-”intervaller” senare var pulsen bara lite över 165…
-Om huvudet inte vill vara med, så funkar inte det där med hårdträning heller tydligen. Så, det fick bli en mellanmjölksträning, som Anneliten brukar kalla det…
`
När jag väl kom hem hade Petter i alla fall lagat Rysk middag- Bortsjtj:)
Spännande!
Och mer spänning än så vill jag inte ha ikväll:)
bara lugn och RO inför en ny intensiv dag imorrn…

Logistik

Det krävs en hel del planerande för att få allt att gå ihop…

När man pluggar (har praktik, mottagningar, förelsningar etc) 7.30-16.00 och sedan ska övningsköra 16.15-18.15, och sedan sitta och plugga körkortsteori på bilskola, krävs det ganska mycket ansträngning för att hinna träna…

Vissa dagar går det inte, fast man vill.
Andra dagar får man helt enkelt klura ordentligt.

Transportlöpning är ett bra alternativ. Men då måste man packa, planera, lämna kläder i skåpet, tänka på vilka papper som måste med, och vad som kan lämnas…

Igår hann jag dock iväg på träning med Huddinges Långdistansgrupp: Det var dags för banträning i Storängshallen!

Om någon är intresserad så körde vi en ”stege”: 100, 200, 300, 400, 500, 400, 300, 200, 100. Med 15sek ståvila per löpt hundring så att säga. Stegen kördes 3 ggr för de allra tuffaste, för mig blev det 2,3 ggr typ:). Totalt 6km intervall, i högt tempo. Och jag var supernöjd:)

Tempot var ganska högt (ca 39/200ing)
Det går faktiskt framåt- det märks på vilka jag ”tar rygg på” på träningarna…

Idag var det dock lite svårare med logistiken, men- jag fick mig en jogg till bilskolan efter ”vanliga skolan” i alla fall. Vacker solnedgång över Årstabron från SÖS på väg mot Fruängen.

Att jag sedan frös och svettades om vartannat i bilen fick jag bara finna mig i…

Bajs-chock

Varför mjukstarta när man kan rivstarta?

Varför ta en lugn, stegvis infasning i arbete på klinik när man kan braka på med bajs-chock redan första dagen?
Som ni förstår så har jag haft en minst sagt intressant första dag på avdelning ”Nedre gastrointestinal kirurgi” idag. Jag har dock väldigt mycket kvar att lära mig när det gäller att stänga av näsan…
Helgen var ALLDELES för kort.
(Närmast obefintlig?)
Den underbara gårdagen började bra- med soliga intervaller på brandvägen.

och fortsatte med en (övningskörnings)tur till mysiga Cafe Långängen på Lidingö. Tyvärr tog helgen dock slut väldigt fort…

…VIPS var det alltså måndagmorgon.

Ny vecka, nya eskapader, nya lärdomar. Handledaren är superbra och jag kommer att lära mig massor!
Med ett svagt illamående har jag genomlevt denna dag. Hoppas på att bli härdad!