Allmänt

Saknar skogen

Lämna en kommentar

Vinter = Isiga skogsspår

Jag, som ALLTID söker mig till grusvägar och skogsstigar (och bana ibland) saknar nu min kära skog!
Just i skogen tycks snön ligga kvar över-länge, och det är i princip helt omöjligt att ta sig fram. Eller snarare- det är inte mycket mjukare än den snötäckta asfalten…
Om man vill kunna springa i någon högre fart är det lika bra att hålla sig på trottoarer och plogade promenadvägar. Problemet är: Det är lite tråkigt!
Som igår till exempel. En kvarts hund-jogg (dvs mycket långsamt, med bajspauser för hunden) och sedan 40min ”snabbdistans”. För att kunna hålla ett bra tempo sprang jag fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… osv. på en bred promenadväg längs med Älvsjövägen… Tempot var inte jättehögt, ansträngningen var ”lagom” och jag körde 40 min istället för 35 för att kompensera lite för stannande vid övergångsställen…
Lite backstuds på det (som mångsteg, fast upp för en backe) och sen var jag nöjd!
Ingen stor halka, bara man tog det lugnt…
Visst, grepp är bra. Fart är bra.
Men jag saknar naturen. I skogen är det halt och mörkt, så jag får hålla mig några månader till!

Idag ska jag ta till vara på ljuset, och springa på den enda breda, fina, plogade asfaltsväg som går rakt genom skogen: Brandvägen i Huddinge…

Allmänt

Ett handikapp…

1 kommentar

Första veckan på kirurgkursen är avklarad. Händelserikt, roligt, givande, men ansträngande! Jag har hunnit med både skola till 17-18 och träning på det, (+ plugg o lite bilkörning)…

Varje kväll är man helt slutkörd. Men igårkväll fanns ytterligare en anledning till att jag var sjukt trött.

Anledningen?

-Jag sov TRE timmar natten mellan torsdag och fredag.

Varför?

-Jag kunde inte sova…

Varför?

-Jag har ingen aning om varför…

I hela mitt liv har jag haft svårt att somna på kvällarna. För det mesta somnar jag på någon timme, men åtmisntone en gång/vecka vrider jag mig i över två-tre timmar. Och ibland, som i torsdags, går det banne mig inte alls att somna. Jag var på något sätt FÖR trött och förvirrad på torsdagen för att somna alls, och jag vred mig till 03.30… Kanske var det för att jag visste att jag hade en viktigt operationsgenomgång tidigt på fredagmorgonen?

Vissa människor har så otroligt lätt att somna. De lägger ned huvudet på kudden och snarkar sekunden efteråt. Jag har alltid varit lite avundsjuk på dessa människor. Att förlora flera timmars sömn på grund av att man inte kan somna är ju så onödigt!

Sömnsvårigheternas Moment 22: Jag är stressad och oroar mig, därför kan jag inte sova. Jag blir stressad över att jag inte kan sova och kommer att vara supertrött dagen efter –> Jag kan inte sova. Timmarna går, och blir mer stressad.

Jag har nästan börjat se det som ”ett handikapp”, det här med sömnsvårigheter. Vissa människor lider svårt av detta, men jag tror att nyckeln ligger i att ”bryta moment 22”, och inse att det inte är hela världen om man inte sover jättebra (eller alls?) en natt, för kroppen reglerar detta själv med att öka andelen djupsömn nästa natt… Uttrycket ”att sova ikapp” är minsann inte helt taget ur luften.

Detta moment 22 var ett större problem då jag var yngre. Nu har jag insett att man klarar sig helt OK trot väldigt lite sömn- åtminstone EN dag. Visst var jag lite trött på fredagen, men som sagt. En dag överlever man.

Och gissa om det ver skönt att sova på fredagkvällen!

Allmänt

Grisfötter och korsstygn

Lämna en kommentar

Inte kan man väl öva sig på att operera på patienter?

Herrejösses- något kan ju gå fel!

Men någon gång måste ju vara den första för ALLT.
Så vad passar väl bättre än att öva sin suturteknik på grisfossingar?

(Undrar hur många stackars piggies som satt livet till för att bli föremål för läkarstudenters skärande och stygn-övande?)


Frågan är egentligen- vem vill ÄTA en sån här??(!)

Uppdukat i seminarierum på eftermiddagen fanns alltså varsinn grisfot åt oss- med ett tillhörande ”set” av suturtrådar, nålförare och pincetter. Madrassstygn, Enkelstygn, kontinuerliga stygn. Foten såg snart ut som en broderiduk. Förutom att den luktade illa.

Men läkarstudenter är ganska härdade, ingen klagade när det var dags för e.m  fika. (Fast vi tvättade händerna förstås…)

Ett rum, åtta kandidater, fyra timmars gris-arbete- slutade i syrebrist, fnissattacker och en lukt som satt ordentligt fast i näsborrarna. En skinkmacka på det, och sen hemåt;)

Jag valde att ta löpturen från SÖS och hem idag. Underbart att komma ut i luften! Utsikten var vacker när jag sprang över över årstabron, inte lika underbart vackert längs E4an Men det är ändå så värt att Springa HEM. Sparade säkert en timme på detta…

Körde tröskel 3×12 min, på en lång (något trist) promenadväg längs bilvägen… Inte så fort, men jag är nöjd ändå. Nu har jag hunnit äta mat, övningsköra, handla mat och slå mig ner vid TVn, under tiden jag sparat:)….

Allmänt

Tidiga morgnar, långa dagar

Lämna en kommentar

8.00-18.00
Schemlagd tid.

Det är nog det mastigaste schema jag haft någon gång under utbildningen, men som tur är gäller det ju inte varje dag. (Oftast bara till 17.00) Ovant att sitta på föreläsningar hela veckan! Inte ens eftermiddagens kanelbulle och kaffe lyckades helt pigga upp.

Men nästa vecka börjar praktiken:

7.30-16.00 på praktiken första veckan stod det i schemat. Plus hemstudier.
Tidigare morgnar.
Jourkvällar och helger.
Hoppas man vänjer sig.

Och HUR ska man ORKA träna på det?
Efter 2 dagar, som känns som minst en vecka, är jag mör, yr och trött, när jag styr min kosa till träningen i Huddinge ikväll. YR, som att jag håller på att bli sjuk.

Håller jag på att få järnbrist?

Men sen, på första intervallen klarnar hjärnan.
Adrenalinet?
Och efteråt känns det faktiskt bättre, piggare och gladare.

Nu har kirurgkursen börjat.
Många Farhågor, några förhoppningar,,,

Allmänt

Överraskning!

1 kommentar

Ibland överraskar kroppen.

Mos och deg blev till fart i benen när jag trotsade segheten och gick ut och sprang.
Jag skulle bara ut och få lite frisk luft och ljus, men det slutade med att jag genomförde det planerade intervallpasset ändå:)

Fem gånger Brandvägen (5 x 1.5km typ)
Tre gånger ”nedför” och två ”uppför”
Första intervallen gick väldigt lugnt- 6 min 40 sek, sen gick det faktiskt lite fortare för varje gång!

Totalt ca 7.5km tröskelintervall.
Och så hemjogg 3km. Lite segt i benen på hemvägen! Men hem kom jag, och det hade inte blivit mörkt…

 
en galen brun virvelvind välkomnade i dörren:)

Förvånad, överraskad, glad.
Får se hur kroppen reagerar, antingen så ”bryter det ut” (förkylningen alltså) eller så klarar jag mig!

Och när jag kom hem fanns en till överraskning:

Subway macka… Mmmmmm!
Perfekt när man stapplar in vrålhungrig… 

Allmänt

Mosig Internetanvändare

Lämna en kommentar

Igår var en intensiv dag (körskola, plugg o jobb till 23.30) så idag växer jag fast i soffan, med datorn i knät!

Huvudet är Mos. Och inte har jag gjort något speciellt jobbigt. Jag VÄGRAR bli sjuk. Här hemma regerar förkylningen med stort F, men jag har inte tid för sjukdom, det så jag har bestämt mig för att jag inte tänker bli sjukare än så här.

Ganska intressant är min ”Googlings-lista” på senaste Googlade ord och fraser:

1) ”Noetic Science” och ”Apotheosis of George Washington” läser just nu ”The lost symbol” by Dan Brown. Mystik och symbolik i Amerikansk miljö. Rekommenderas! Man funderar verkligen på vad som grundar sig i sanning…

2) ”Bilens belysning”- korkortsportalen.se. Blandar ständigt ihop Varsselljus, Halvljus, Dimljus, Parkeringsljus.. bla.bla.bla!

3) Lymfom- på internetmedicin.se Systern har fått kliande utslag över hela kroppen, och stora lymfknutor på halsne. Läkarstudent tror självklart att det är Leukemi/Lymfom. Logiskt…? Nej kanske inte.

4) Kir. Så heter nya svindyra boken till Kirurgikiursen, som jag såklart borde beställt för minst en vecka sedan. Att jag även måste köpa en Ort. för 1000kr gör ju inte saken mycket roligare heller… Lycnis är billigast!

5) Playitas Hotel Fuertoventura. Dit VILL Jag åka. NU. Mina ben vill inte springa i kylan… Sträcker framsidorna hela tiden. Varför?????

Allmänt

Cash Cab

Lämna en kommentar
Du hoppar in i en helt vanlig taxi i London, ”To XXXstreet” säger du till den helt vanliga taxichauffören…
Plötsligt tjuter en siren i ditt öra och en ljuskedja börjar blinka i baksätet. Vad är det som händer?
…
Du har hamnat i ”Cash Cab”
…

Få betalt för att åka taxi- inte helt fel. Genialiskt program det där Cash Cab. En man kör runt, i sin egen taxi, och kör frågesport med passagerare, som intet ont anande slängt sig in i bilen… Han delar ut pengar till dem som svarar rätt på frågorna som ställs på väg till passagerarnas slutmål

– Svara rätt, få pengar  (flera hundra £GBP)
-Svara fel, bli utslängd och gå …
Pengarna som han delar ut är hans egna, och sen säljer han programmen dyrt till Tv-kanalen…
(Det är iaf så det sägs at programmet startades, nu får han säkertprispengarna från Discovery Channel)
Varför kom inte jag på den idén till karriär?
Snacka om roligt jobb.
Nej just det- Jag har ju inget körkort…
Allmänt

Tack för uppmärksamheten

2 kommentarer

Yey!

Så var det klart. Lite små ändringar ska göras till rapporten, men nu är presentationen avklarad.
Och det gick superbra.
Är jättenöjd med min insats, och opponenten var snäll och gav konstruktiv feedback. Och som jag sa under presenationen: Jag är en av de få som faktiskt fortfarande tycker att mitt projektämne är riktigt roligt!
Nu börjar kirurgkursen och man kommer snabbt att komma ifrån forskningen. Fokus kommer att bytas väldigt fort. Men jag hoppas att jag någon gång (kanske till sommaren, eller först efter examen) kommer att få tid att fördjupa mig i vidare studier av ämnet igen…
Så, med risk att låta übertöntig- Forskning är roligt!
Och jag har märkt att det är lätt att snöa in sig på ”sitt” område, och bli tok-intresserad!
På artro clinic i höstas. På facebook… (väntade faktiskt på en patient!)

Kära knä.
Mig ser du nog igen!

Den här terminen har varit lugn, (speciellt om man jämför med vanligt läkarprograms-tempo) och jag har haft tid att börja blogga bland annat:) Det har varit superskönt att kunne planera sin tid, och arbeta lite hemifrån.

Hoppas att bloggandet inte dör ut efter den 17e januari, när nästa kurs startar och att jag inte fastnar i operationsrummet fullständigt!

Allmänt

En givande termin

Lämna en kommentar
Nu är det snart klart.
Projekt löparknä närmar sig sin upplösning!


 

Bild från Torvallakliniken i höstas, när vi testade undersökningsprotokollet på unga med idrottsskador.
Imorgon är det dags för presentation av resultaten inför opponent, moderator, koordinator, klasskamrater (och gudvetvem) på Huddinge Sjukhus. Jag är faktiskt stolt över arbetet och ser fram emot att knyta ihop säcken.
Det har varit en givande termin, men ökad förståelse för vad det betyder att forska… (Och hur svårt det kan vara att till exempel skriva en etikansökanoch rekrytera försökspersoner…)

Resultaten som vi fått fram är intressanta.

Löparknä (som jag fokuserat på) tycks faktiskt, ha någon sorts neurologisk komponent.
Sluta nu att läsa om du INTE är intresserad av resultaten från studien;)
  • I en förvånande hög utsträckning hade löparna med löparknä neurologiska symptom. Skillnaden mellan löparknä och kontroll-grupp var signifikant, trots små studiegrupper. 6 av 6 löpare med löparknä hade nedsatt känsel i ett eller flera hudområden på något ben, jämfört med 2 av 10 kontroller. 6 av6 löpare med löparknä hade även nedsatt muskelstyrka i något test jämfört med 3 av 10 kontroller.
  • Löparknä-löparna hade även i större utsträckning ont i ländryggen. (5 av 6 jämfört med 3 av 10). Detta var även statistiskt signifikant.
  • Då vi studerade besvärsritningar som löpare med löparknä ritat, såg man i en hög utsträckning (5 av 6) misstänkt ”neuroanatomiskt utbredd smärta”. Detta betyder att smärtan kan tolkas som följande en nerv, från ländryggen ut i benet. Löparknä-löparna hade ofta ex. ritat in ryggont, ont i höften, och ont i knät- på samma sida.
I studien hade vi tyvärr endast 6 löpare med löparknä, 10 med PFSS och 10 kontroller.
Det är en mycket stor nackdel, och leder till att vår studie får utgöra en pilotstudie, för en större studie, designad på liknande sätt. (Med en rad förbättringar!)
Det är förstås omöjligt att dra någon slutsats om varför en neurologisk påverkan uppstår. Men jag tycker att resultaten är lite intressanta, då hypotesen om ett samband mellan Löparknä och ryggen är helt ny….

Håll tummarna för att presentationen går bra:)
Allmänt

Bakhalt

Lämna en kommentar

Tack, tack, tack.

(Vem det nu är som ska tackas…)
– Tack för solen. Den gjorde gott, laddade upp ljusmätare i hjärnan lite extra idag.
Löp-passet idag fick tjäna som solterapi, för något vidare träningspass blev det kanske inte.
Jag och Johanna slirade på glashala isbanor (isiga, moddiga blöta asfasltsstäckor), och försökte bli lite trötta utan att riskera livet. Det gick sådär- min ena framsida lår är till på köpet spänt som en fiolsträng, och lite ömt (sträckning?) så det blev snabb-jogg istället för intervaller för mig.
5x4min snabbjogg.
Pulsen kom nog aldrig över 170…

Men solmätaren och sällskaps-mätaren gick i topp:) Alltid trevligt att träna med Johanna! Och inga dödsvurpor eller benbrott. Vilken bonus!

På eftermiddagen fikades det i ett källarvalv i Gamla Stan med Jossan. Hon åker till Egypten imorrn. Värme.
Blir något avundsjuk.
Om jag kunde, skulle jag också lämna detta bakhala, kalla, moddiga löp-odugliga land och emigrera till varmare breddgrader. Playitas resort, som vissa andra sticker till, vore inte helt fel…

Meeeen.
Tillbaka till verkligheten- Kanske bäst att jag skaffar ett par nya broddar istället?