Att man förlorar mycket vätska då man tränar är ju välkänt. Det är viktigt att ersätta förlusterna efter varje pass, speciellt under varma väderförhållanden… Men även på vintern tappas mycket vätska under passen! Och nu pratar jag inte bara svett…

(Den lätt-äcklade bör nog sluta läsa NU)

Undrar hur mycket SNOR jag snorat ut under alla löppass denna vinter!

Är det bara jag, eller är man kroniskt förkyld i kalla tider? Att kunna andas är ju ganska bra när man springer. Det är lite av ett måste. Därför blir det en del ”fräsande” under passen. Igår började jag att fundera kring de egentliga mängderna.

Troligen är det inte så stora mängder (i jämförelse med svettförluster och utandningsluft) men man känner sig som ett slemproducerande monster- då är det ibland skönt att man kör själv! Tur att det inte blir samma fenomen inomhus…

Mina böner om express tö-tö-tö av all is hjälpte tyvärr inte igår. Mina planerade intervaller blev nästan inställda p.g.a blåis. Men jag fick pallra mig iväg till samma 500m asfaltssträcka som i torsdags o köra, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ganska så dö-trist… Men: Det var soligt och VARMT:) Överdragsjackan åkte av och underställ och T-shirt räckte! Underbart!

Totalt blev det 8x 4.30 min (Kanske 1100m?) Mycket nöjd!

Sedan firades Petter med Biff och Bearnaissås och Godis-frossa. Och nu laddas det för ”långpass”- vi får se hur länge knät vill vara med:)

Återigen helg. En helt ledig sådan!

Solen skiner och isen smälter (snälla, smält jag orkar inte halka fram i 7min/km tempo mer!) I torsdags lyckade jag hitta en 500m lång asfaltssträcka (med bara lite isfläckar) som jag sprang fram och tillbaka 5 ggr…

De senaste dagarna har svischat förbi i racerfart. Kvällspass på KUA i torsdags var betydligt lugnare är dagpass och igår var det fredag och temadag Urologisk cancer i Solna. Under dagen fick vi bland annat möta en patient. En man i 35-40 års åldern kom och berättade om hur hav överlevt Testikelcancer. Jag blev så otroligt berörd! Vilken fantastisk föreläsning och vilken talare han var! Han berättade om hur han i detalj minns varenda min och reaktion hos läkarna som han mött under färden och hur det är att som patient sitta i ett väntrum och vänta på en dödsdöm…

Sen då?

Jag slapp uppleva förr-förra veckans klant-panik på friskis igår i alla fall: Jag hade både plånbok och träningskläder med mig och kunde glatt skutta in på ett medelpass spinning på Sveavägen (mot 90kr betalning förstås)… Att passet sedan var lite mesigt, musiken var för låg och rummet för ljust är dock en annan historia! Med lite egen tid på cykel o styrketräning efteråt var jag ändå nöjd! Omväxling förnöjer faktiskt och därför tycker jag att det kan vara värt att betala lite för träning.

Nu till dagens headline: Alla dessa födelsedagar. HUR går det ihop. 5 personer fyller år i helgen… Igår var det två födelsedagsfiranden, två idag och sen ett imorrn. Hjälp, hur ska man hinna och orka fixa presenter till alla! Hur kommer det sig att ALLA tycks fylla år nu, samma vecka? Min teori är att det handlar om ett 9-månader-efter-midsommar-syndrom…

Jag firar i alla fall hemma i soffan med princesstårta till frukostdessert, och planerar så smått min lördags-löptur. Hur känns rygg och knä? Vad är kroppen sugen på idag? Inte mycket skulle jag vilja påstå… Men solskenet ute lockar.

Jag ska bara låta isen därute (och princesstårtan i magen) smälta lite mer först…

Efter klockan 20.00 får man gärna börja varva ner… (Om man hunnit hem tills dess dvs.)

Oftast lyckas jag inte börja min nedvarvning förrän precis innan sänggående. Sitter och pluggar, facebookar, äter mackor (eller glass) till sent, och sen är det bara att rusa i säng. Inte undra på att det är svårt att sova då!

Men ikväll är det lugnt och skönt. Klockan är nio. Kanske att jag kan försöka börja varva ner redan nu?

Igår var det riktigt svårt att somna. För mycket intryck att smälta. Tankarna virvlade i huvudet samtidigt som jag var lite ”hypad” efter kvällens träningspass i Storängshallen: 4x (2×200 + 1×1000) Tusingarna gick på 3.38, 3.29, 3.33, 3.28. Någonting har hänt- jag tror det kallas utveckling… Såna tider var helt otänkbara för ett år sedan, ja för ett halvår sen till och med!

Ett aber existerar dock: Knät. Löparknä-jäkelskapet har återvänt. Helgens is-asfalts eskapader satte sina spår. Och efter höstens projektarbete har jag blivit uppmärksam på ett samband: Jag fick ont i ryggen under löppasset i söndags, och som ett brev på posten kom knäsmärtan lite senare… Igår kändes det under uppvärmningen (men jag ignorerade det) och det har även gjort ont varje gång jag gått i trappor de senaste dagarna… Det strålar från ryggen till knät! Kanske måste det bli alternativträning imorrn också…

Imorrn är det kvällsjour på KUA, wish me luck!

Nu ska jag bara ta EN till After Eight, de är beroendeframkallande:)

Frågan är ju vad KUA står för- egentligen.

Har starkt börjat tvivla på att det står för Klinisk Utbildningsavdelning.  Dagens upplevelser talar sitt tydliga språk:

KUA:

Kontrollerad-Utbrännings-Anstalt

Kaosartat-Utnyttjnings-Arbete

eller kanske:

Kandidat-Utfrågnings-Attack

Nejdå, skämt åsido. Inte utnyttjar de oss. Sköterskorna som har hand om avdelningen är hur bra som helst. Man kan väl bara säga att jag haft lite ”otur” med handledande läkaren och med beläggningen på avdelningen för tillfället…

Dagen började lugnt, genomgång av rutiner och hur allt fungerar på avdelningen. Sen, innan vi ens hunnit prata med patienterna var det dags för Sittronden. Alla studenter (jag=läkarstudenten, två syrror, en arbetsterapeut, och en sjukgymnast) + sköterskor och läkaren, var samlade. Och JAG skulle då hålla i ronden.

-Presentera patienten, aktuella besvär och eventuella komplikationer. Hålla igång diskussionen. Dela ut ”ordet”. Hur mår patienten, Labbsvar, Röntgensvar, nya undersökningar, framtida handläggning… Samtidigt som läkaren började GRILLA mig fullständigt.

Röntgen fynd. Återbesökstiden på Höftplastik. Fragminbehandlingstider. Rekonstruktionsindikation: skruvar vs plastik. Smärtbehandlig. Hjälp, hjälp, hjälp! Så detaljerade frågor kan man inte ställa första dagen. Och på ett sådant sätt. Han gav sig inte!

Alla andra i rummet tittade frågande på varandra och undrade: Vad gör han? Hur ska hon klara detta? När slutar han? Svaret var: efter 1,5h var ronden slut, jag var helt slut, och han hade tydligen tröttnat…

Dagen fortsatte i samma höga tempo med FEM patienter som skulle skrivas hem och en hel del  förvirrat dikterande och irrande från min sida… Dock verkade båda läkaren och sköterskorna nöjda med min insats, och de andra studenterna sa att de var glada att de tyckte att jag gjort det ganska bra. (De var glada över att ha sluppit grillningen själva.)

En Semla eller två på detta och jag är helt redo för kvällens träning… NOT!

Vi får se hur det går ikväll, känner just nu bara för att däcka i soffan…

Min härliga, lediga dag försvann alltför snabbt. Den svepte förbi som en härlig vind av sol och välbefinnande…

Söndagen spenderades med att springa långpass med Petra Kindlund, nybliven ”Maraton-löpare” och Huddinge AIS kompis. Petra, som leder motionärsligan i flemingsberg, är världens gladaste, och ett utomordentligt löparsällskap och bollplank när det gäller träning.

Löpturen startade från Fruängen. Vi sprang in mot stan, till Hornstull, via Södermölarstrand till Slussen och sedan Norrmälarstrand tillbaka till Västerbron. Vackert! Soligt, fullt av löpare överallt, och vi sprang och pratade om ditten och datten. Under 1h höll vi något högre tempo- med puls ca 150. Totalt blev det 1h 55min. Benen var otroligt sega på vägen hemåt…

Resten av dagen spenderades dels i Skärholmen med min arbetssökande syster (CV delades ut under shoppingturen) och därefter bänkade jag mig i soffan (med godis och Solsidan på TV) och vägrade att röra mig mer på hela kvällen;)…

Nu. Ny vecka. Nya lärdomar väntar. Nya kontakter och rutiner: KUA- Klinisk Utbildningsavdelning väntar.

Vi, studenter av olika slag ska helt och hållet klara av arbetet på en avdelning. Spännande. Läskigt. Nytt.

Jag berättar mer inom kort. Imorgon kl 07.00, ombytt och klar är det som gäller!

Ps: Inatt drömde jag på allvar mardrömmar om Ove i Solsidan. Har du sett programmet? Min motvilja mot honom har tydligen satt sig djupt…;)

Äntligen ”helg”. EN ledig dag känns riktigt välbehövligt!

Hade förstås gärna haft två lediga dagar. Att vara en hel (solig) lördag på SÖS-Akuten (utan ett öre i betalt) är kanske inte helt optimalt när man är slutkörd efter en lång vecka. Men- man ska inte klaga. Jag har lärt mig massor idag. Sprungit runt, tagit egna patienter, känt, klämt, frågat, frågat, frågat, (patienten först, sedan handledaren) och dikterat.

Mycket resurser läggs på vår utbildning. Och man ska vara tacksam.

Tacksam för resurserna, tacksam för lärdomar, tacksam för all tid som sjukhus personal (av ALLA kategorier) lägger på oss vilsna små kandidater. Idag tog sig överläkaren ”an mig” när jag vilsen kom ner till en ganska tom akut på morgonkvisten.

Tacksam är jag, absolut. Och mycket glad för dagens lärdomar. MEN- jag tycker att det är lite jobbigt att vi läkarstudenter inte får klaga. Nånsin. Vi får inte vara ”lata” och gnälla när en extra helgdag ska spenderas i skolan. Kan inte vi få vara trötta, sega, omotiverade ibland? Visst, det blir fler jourer och jobbigare arbetspass när vi börjar jobba, men kan vi inte få vara lite som alla andra studenter och gnälla lite?;) Klart att jag inte tvekade över att gå dit imorse, tvärtom, men inombords gnällde jag lite innan…

Idag var jag mest gnällig på grund av innesittandet medan solen sken ute. Och när jag vid 17-tiden kom ut ur SÖS-kulverten, iklädd löparutstyrseln märkte jag minsann att solen legat på under dan: smältvatten överallt. Och under min löptur hem bildades BLANK IS överallt. Kul? Nja. Lite livsfarligt.

Jag hade ingen som helst lust att bli fraktad i ambulans tillbaka till SÖS-akuten (det hade blivit lite pinsamt) så jag tog det lugnt. Mina 8x4min ställdes nästan in, och det blev i princip 1h 30min distans med några små fartökningar…

Efter ett långt bad är jag nu mjuk och lagom mosig- redo för en hemmakväll med godis och soffslappning!

Trött och mörbultad kandidat Clark checkar in…

Två intensiva, roliga och händelserika dagar på Ortopeden senare. Mycket har hänt sedan jag skrev sist. En dag på Ortopedakuten, och en dag på Dagkirurgen. Jag har träningsvärk i underarmarna.

Att reponera ben är ansträngande!

Igår på Akuten fick jag äntligen träffa ortopediska patienter- akuten var full av radiusfrakturer (=brutna handleder), akillesrupturer (hälsenor), onda ryggar och knän. Jag och kandidatkompisen Jonas hade dragkamp med patienternas underarmar för att reponera handlederna. -Först dra i minst tre minuter (och då menar jag verkligen, DRA hårt) och sedan knäcka frakturen på plats. Spännande!

Idag: Blykläder och tunga ben på operation. Radiusfrakturer som skulle  opereras. Dra och slita igen (men då sov patienterna såklart).  Och detta efter att ha sovit ungeför tre-fyra timmar i natt. (Insomnia...) Vilken dag! Har stapplat fram i korridorerna, upp och ner för trappor, svettats under blykläderna, munskydd och operationsmössa.

Hur trött, seg och smutsig jag än var efter skolan idag så hade jag bestämt att träna med Petra efter skolan. Det var kanske tur, annars hade jag nog bara joggat hem till Petter. Nu blev det 2x 20min tröskel runt Årstaviken. Isigt och slaskigt på vissa ställen var det minsann- jag ville inte ramla och bryta handleden!!

Tröttare än tröttast stapplade jag sedan över Liljeholmsbron till Midsommarkransen. Ramlade in i lägenheten och däckade i en hög på golvet….

Petter bjöd på stockholms bästa Sushi och jag fixade glass med hallon, nu har jag fått lite mer energi och livslust:)

Imorrn är det fredag- skola, kvällsjobb, och så jour på lördag (hela dagen) SEN är det en dags ledigt! Men nu är jag duschad och skrubbad så inatt kommer jag nog att sova gott:)

Första banpasset på två veckor- en ganska lugn historia:

(Jag körde bil dit- underbart) Hallen var typ tom (sportlov) bara jag och veteran/senior herrarna där. Men de är minsann riktigt trevliga, och bra träningssällskap!

3(2×400 +800) stod på programmet.

Alltså tre serier med två 400ingar och en 800ing. Höll samma fart på både 400ingarna och 800ingarna, så de sistnämnda blev mkt jobbigare… Så fick det blir idag! Ville inte trycka på för mycket på tå pg.a hälseneproblemen…

Nu blev det mycket löpar-snack känner jag…

Jag testade iaf mina nya skor (på sista serien)- funkade finemang! Mina orangea fötter kändes jättelätta. Eller ok, skorna var snabba, men jag själv var rätt långsam;)

Något annat som är långsamt är min Ortopediplacering. Usch, jag är lite besviken. Kände mig helt apatisk idag. Knappt en patient på över en vecka. Inte så kul. Hoppas på fler patienter imorrn på akuten. Hoppas även att jag slipper magsjukan som härjar i studentgruppen. (Vilka idioter kommer till skolan dagen efter att ha legat vrålsjuk på natten??!!!)

Dags för tandborstning, godnatt!

Titta vad jag kom hem med idag!

Idag har jag storhandlat. Aldrig någonsin har jag köpt TVÅ par skor på samma gång. Men idag slog jag på stort:)

Åkte i sällskap med familjen in till stan, till Kungsgatan, för att gå på Löplabbet. Där finns inte en utan tre Löplabbetbutiker nu: den gamla, en bara för tjejer och en ”tävlingsbutik”. (Vilken expansion!)

Först in i ”Tjej”butiken- jag visste exakt vad jag skulle ha och det var tur. Massa kunder, få expediter, lång kö. Ingen hjälp att få någonstans. Det var nästan så att jag gick ut själv till lagret för att hämta min storlek. Jag köpte iaf ett nytt par av mina gamla Adidas Supernova Sequence III.

Gissa vilka som är nya!

Sen smög jag mig in i Tävlingsbutiken, bara för skojjs skull (hade verkligen inte tänkt köpa något). Därinne var det minsann en helt annan stämning. Lugnt, skönt. Tre expediter och en kund. Jag provade en sko- bara för skojjs skull som sagt. Skulle INTE handla.

Men. Den satt som en smäck! Så jag kunde inte hejda mig:

Puma roadracer. Den lättaste sko jag nånsin köpt…Nu jädrar blir det lätta fötter (I hope) Och jag fick 10% studentrabatt!

Hoppas att fötterna tål!

Annat trevligt idag: 40 min lite lugnare snabbdistans klarades av innan shoppingrundan. (Puls typ 165) Och på eftermiddagen besökte jag stackars Petter på KTH som suttit och gnetar med tidningsjobb hela helgen. Hade med mig fika (vanilj”snurror” från Pressbyrån), nötter, godis och frukt som muntrade upp litegrand:)

Goddagens!

Lika snabb och stark om jag kände mig förra lördagen, lika långsam kände jag mig igår. Första löppasset på en vecka nästan. Moddigt, och massor av häst-jäklar på promenadvägen där jag skulle köra fram och tillbaka. Ingen kämparvilja. Sub 40min/mil känns väldigt avlägset helt plötsligt…

Pulsen under intervallerna var typ 150-160. Usel insats.

Inget känns lika roligt när man går och känner efter skador. Sliten hälsena- hur blev det så?

-Svaret kan vara: Slitna skor!

När man börjar blir småskadad kan förklaringen vara gamla löparpjuck. Så är det i alla fall för mig. Jag får ont i knät igen, ont under fötterna, ont på konstiga ställen. Då är det dags för nya skor. De flesta ”löpare” har ju minst två par som de byter mellan, men som fattig student kör jag på endast ett par… Då slits de fortare!

Dagen fortsatte dock bättre igår- Tjejkväll hemma hos Filippa (Floppson) Westerlund. På något sätt kunde vi ALLA 4 (minus Irländaren) träffas samtidigt. (helt ofattbart!)

Godis är obligastoriskt under tjejkvällar, förstås. Och tjejfilm:)

Fast viktigast är nog tjejerna som deltar och det evinnerliga babblandet:) Det finns något speciellt med att ha ”växt upp” tillsammans och jag känner mig alltid lite mer i harmoni efter att ha träffat de gamla vännerna!